Förtroende kan inte lottas fram

Juridik är ingen exakt kunskap och en domare har att ta hänsyn till omständigheter även utanför lagens paragrafer. Det är knappast önskvärt att bryta med en månghundraårig fungerande tradition i syfte att exkludera allmänheten från insyn och deltagande i rättsskipningen. Nämndemännen bidrar som kår till att upprätthålla förtroende för domstolarna. Förtroende är som bekant inget man kan lagstifta om, eller skaffa en magisterexamen i.

Någon spegel av samhället utgör dock inte nämndemannakåren. Med den höga genomsnittliga åldern framstår den som tämligen homogen. Men bara för att något är fel i systemet är inte systemet fel i sig.

Kristdemokraterna har som bot på problemet föreslagit att tjänstgöringen som nämndeman ska lottas. Ungefär som i USA, där jurymedverkan är en medborgerlig plikt. Här är det viktigt att påminna om skillnaderna. En jurymedlem i USA har inte samma funktion som en nämndeman i Sverige. Nämndemännen är jämlika med de lagfarna domarna, och fastställer därmed också påföljder. En jurymedlem tar enbart ställning i skuldfrågan.

I dag är det partierna som nominerar nämndemän, vilket ibland ger upphov till debatt om hur politiserat det svenska rättsväsendet är. I grunden handlar det om att utse personer som är allmänt betrodda. Och den minst sämsta institutionen att avgöra det får nog sägas vara partiväsendet, också det beroende av förtroende från allmänheten. Den civila värnplikt kristdemokraterna lanserar borde de istället själva ta på större allvar, genom att själva aktivt bidra till bättre nomineringar.