Fortsättning på Löfvens arbetslöshet?
Det var reformerna som var i fokus när arbetsmarknadsminister Eva Nordmark presenterade nya uppgifter åt Arbetsförmedlingen. Tanken är att ge denna tungrodda myndighet mer ansvar för lokal jobbmatchning och att höja förväntningarna på de som söker arbete.
Modellen som skall utredas påminner starkt om det arbete som många högerledda kommuner utvecklat just för att det varit rationellt att fylla i där Arbetsförmedlingen lämnat tomrum. Växjö har med det så kallade Växjölöftet visat framfötterna just när det kommer till samverkan mellan kommun och näringsliv för att få till en matchning. I kommunen har man också ungefär en procent av hushållen som tar emot ekonomiskt bistånd jämfört med tre procent nationellt. Det är positivt men oväntat att en socialdemokratisk regering låter sig inspireras så tydligt av Moderaternas lösningar.
Aktivitetskravet har fått flera goda effekter i de kommuner som infört det. Då handlar det om heltidsaktivering som syftar till att komma närmare arbetsmarknaden. Människor verkar reagera positivt på att sysselsättas med saker som framstår som seriösa, heltidsverksamheter. Samtidigt som organiserat arbetssökande ingår i denna heltidsverksamhet.
Men mer anmärkningsvärt under pressträffen var de faktiska siffrorna för långtidsarbetslösheten i landet. De i som varit inskrivna hos Arbetsförmedlingen i mer än ett år utan att få jobb har nått femtio procent av samtliga inskrivna. Antalet har gått ned något sedan förra året som tydligare präglades av pandemin.
Men det mest uppseendeväckande är att gruppen som varit inskrivna i mer än två år utan att få jobb fortsatt att växa. Den har nu nått hundratusenstrecket och utgör en knapp tredjedel av alla inskrivna hos myndigheten. Det är knäckande siffror. Utanförskapet är mycket svårt att bryta för någon som varit borta från arbetsmarknaden så länge, eller aldrig haft ett arbete.
Statsminister Stefan Löfven nådde aldrig sitt mål om EU:s lägsta arbetslöshet. Stafettpinnen lämnades till Magdalena Andersson och med hennes tillträde kunde den gamla ambitionen lämnas därhän. Med en växande grupp arbetslösa som är mycket långt från arbetsmarknaden hade de gamla målen behövt utvärderas. Kanske är det det man gör genom att lyfta in politik som tydligt förknippas med moderata kommunalråd, men i så fall är det en omvärdering som gjorts i det tysta.
Frågan är också hur Arbetsförmedlingen skall klara av att bli den lokala aktör som regeringen nu hoppas. När kommuner i desperation gett sig in i frågan om arbetslöshet just för att myndigheten inte kommer åt att ställa krav på personer med arbetskapacitet är det en någorlunda etablerad struktur som regeringen nu skall efterlikna. Risken för att jobbskapandet mest kommer att handla om saftiga upphandlingar där statliga pengar går till företag med svag trovärdighet är ständigt närvarande.
Regeringen behöver klargöra om man omvärderat Löfvens arbetsmarknadspolitik eller ser dessa reformer som en fortsättning på den. För vi har facit från den politik som genomfördes under hans tid, och det var inte tillräckligt bra.
