GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Förvandla inte fritids till extraskola

En ny statlig utredning, lanserad av förra regeringen, vill att fritids byggs ut till att avgiftsfritt inkludera alla barn i åldrarna 6-9 – genom att ta pengar från skolans likvärdighetsbidrag. Det skulle inskränka det kommunala självstyret, innebära mindre pengar till vanlig skola, och ändra fritids syfte.
Ledare • Publicerad 30 november 2022
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Det är vanligare att barn går på fritids i storstäder och socioekonomiskt starka områden.
Det är vanligare att barn går på fritids i storstäder och socioekonomiskt starka områden.Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

De svenska fritidshemmen har en lång historia. Redan på 1880-talet öppnade den relativt konservativa filantropen och kvinnosakskvinnan Anna Hierta-Retzius, dotter till den liberala politikern och Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta, den första så kallade arbetsstugan i Stockholm.

Det var delvis något annat än dagens fritids; främst en plats dit fattigare arbetarbarn kunde komma efter skoltid för att sysselsätta sig med hantverk och lek, och få sig ett mål mat medan föräldrarna arbetade. En social åtgärd för att ”förebygga sysslolöshet, armod och tiggeri”, som det uttrycktes i Nordisk familjebok.

Det har hänt en del sen dess. Men det var ändock det frö som i och med 1900-talets reformer kom att utvecklas till det system Sverige har i dag; en hjälp för familjer där båda föräldrarna arbetar.

Om det då var de allra fattigaste barnen som verksamheten riktades till har det i dag på sätt och vis blivit tvärtom, även om kopplingen till arbetande föräldrar finns kvar. Fritids nyttjas som mest av familjer med arbetande föräldrar i storstäderna och i kommuner med goda socioekonomiska förhållanden.

Ur det perspektivet kan man i viss mån förstå bakgrunden till varför den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning för att bredda fritidshemmens uppdrag. En utredning som nu har överlämnats till sittande skolminister Lotta Edholm (L). Förslaget innebär att alla barn mellan sex och nio års ålder ska få gå på fritids utan någon avgift, för att även täcka in barn till arbetslösa, föräldralediga och långtidssjukskrivna.

”Vad fyller det kommunala självstyret för roll med sådana statliga regleringar?”

Det går att diskutera lämpligheten i att staten från ovan skulle införa en sådan ordning. Fritids är mer en kommunal än en statlig fråga. Behoven skiljer sig från kommun till kommun. Vad fyller det kommunala självstyret för roll med sådana statliga regleringar?

Man kan också fråga sig hur klokt det vore att på detta sätt förändra fritidsverksamhetens syfte. I stället för att vara en resurs för familjerna så att barnen kan tas om hand medan föräldrarna är upptagna med studier eller arbete skulle det bli mer som en extra utbyggnad av skolan. Behövs verkligen det?

Utredningen föreslår för glesbygdens del att utbyggd skolskjuts bör utredas för att öka antalet barn som går på fritids. Men att barn i glesbygd i högre grad går hem efter skolan och gör sina läxor, leker med vänner och reder sig själva – kanske under en grannes uppsikt – är inte per automatik något uttryck för ojämlikhet.

Det finns en tänkbar risk att ett utbyggt fritids främst skulle nyttjas i just de sammanhang där det redan i dag är vanligast. Därmed skulle i sådana fall pengar som annars hade kunnat gå till en skola i glesbygden eller en socioekonomiskt svag förort således i stället finansiera fritids i storstäder och mer välbeställda kommuner. Det framstår inte som särskilt främjande för vare sig social jämställdhet eller likvärdigheten mellan stad och land.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.