Från folkhem till fastighetsbubbla

Redan innan ordet användes av högerpolitikern Rudolf Kjellén stod hemmets betydelse för välfärden klar. När den socialdemokratiske partiledaren Per Albin Hansson använde begreppet i en riksdagsdebatt 1928 var var folkhemmet ett faktum. Folkhemmet, symbolen för svensk välfärdspolitik, förklarar inneboende statens och kommunernas engagemang i bostadsfrågan.

Ledare • Publicerad 18 augusti 2012

Boende är en central del i välfärden och således i politiken. Till skillnad från vård, skola och omsorg har boendepolitiken alltid verkat via marknaden och om det går att se en liberalisering av de områden som traditionellt tillhört staten tycks bostadsmarknaden politiseras alltmer.

Bygg bort bostadsbristen, lyder parollen som används flitigt i dag, bland annat av den socialdemokratiske partiledaren Stefan Löfven, och den klingar i välbekant sextiotalsanda. Men det är ingen konstruktiv idé att möta efterfrågan på bostäder genom att smälla upp en miljon nya hyreshus samtidigt som lånefesten på bostadsrätter fortsätter. Bostadsmarknaden hänger ihop och måste behandlas därefter för att inte hamna i en miljonprogramssituation.

Den borgerliga regeringen genomför en förändring i reglerna för andrahandsuthyrning av bostadsrätter, vilket är ett sätt att skapa en mer dynamisk marknad. Men framförallt behöver hyrorna bli marknadsmässiga för att undvika en uppdelad marknad mellan de billigt befintliga och de dyrt nyproducerade. När EU-kommissionen gjorde en översyn av Sveriges ekonomi i våras var införande av marknadshyror också ett förslag till lösning på svenskarnas oroväckande höga bolåneskulder. Hushållen har ett eget ansvar att inte överbelåna, men incitamentsstrukturen är ohållbar. Lånen subventioneras av staten, då det finns möjlighet att göra avdrag för räntekostnader på upp till 30 procent för bolån.

Det tydligaste tecknet på en fastighetsbubbla är förnekandet av den och det är politiskt svårt att ta bort ränteavdragen då folk har tagit lån utifrån premissen att de finns och de underlättar dessutom nyetablering på bostadsmarknaden. Slopade ränteavdrag skulle förmodligen leda till ett hårt fall, men på sikt är åtgärden nödvändig och i stället bör eget sparande uppmuntras. Lagstadgade amorteringskrav, som har förts på tal av banker såväl som av kommissionen, däremot, skulle leda till ökad politisering och det är knappast vad svensk bostadsmarknad behöver. För trots att bostaden är en central del i välfärden visar historien på hur politiska ingrepp snarare leder till en dysfunktionell marknad med bostadsbrist och bestigande lån än till trygghet och välstånd.

Amelie Langby

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.