Från öppenhet till twittrande

Att den offentliga serviceskyldigheten och informationsansvaret har att anpassa sig efter medborgarnas önskemål och att den ska anpassa sig till teknisk utveckling är självklart. Problemet är ett annat: Den bärande principen bakom öppenhet i den offentliga sektorn är att information om verksamheten inte ska styras, varje anställd har rätten att lämna information om missförhållanden för publicering till en journalist utan risken att arbetsgivaren söker efter källan.

Kommunikatörernas roll är också ny i ett för det offentliga historiskt perspektiv. Deras uppgift är att inte bara att svara på medborgarnas frågor utan att ge rätt bilder om den egna verksamheten och att vårda varumärket. Kommunerna vill själva sprida information och kommunicera med medborgarna utan filter som medier. Vi ser detta på flera ledarsidor där politiker i allt lägre utsträckning väljer att skriva brev till ledarsidan för att besvara texter.

Men samtidigt som Domstolsverket och flera tingsrätter kommunicerar på twitter har myndigheten begränsat möjligheterna att få ut allmänna handlingar i excelformat med vad målet handlar om. Det skall försvåra möjligheten att skapa sökbara register.

Bevakningen av brottmål har också försvårats av att en misstänks identitet numera först blir offentlig när personen begärs häktad och inte som tidigare när vederbörande förordnas en offentlig försvarare.

En annan myndighet, Boverket, finns naturligtvis också på twitter, men skickar inte längre ut handlingar digitalt om de överstiger tio sidor.

Visst är enstaka breddningar på gång av offentlighetsprincipen, som att fristående skolor ska omfattas av den. Samtidigt blir listan över sekretessbestämmelser längre för varje år. Att granska arbetsgivare med lönesubventioner är svårt. Brister vid apotek sekretessbeläggs. Gode män omfattas av sekretess. En lagstiftning om utlandsspionage är på gång som kan begränsa mediernas bevakning av internationella militära insatser.

Öppenhet, insyn och transparens  är måhända ledorden, men slutenhet, sekretess och begränsningar är faktiskt handlingen i det offentliga Sverige. Samtidigt som det är möjligt att undersöka vilken hund som finns i ett specifikt svenskt hushåll försvåras insynen för allmänhet och media i en rad myndigheter. Medborgaren kan granskas, den brottsmisstänkte skyddas.