Från professor till president
En extrem liberal som talar om att använda en motorsåg mot staten för att kapa statliga utgifter. I mer stabila ekonomier brukar den här typen av politiker mest vara en kuriosa. Javier Milei fick dock under valrörelsen uppmärksamhet för såväl sin personlighet som sin politik. I intervjuer kunde han få vredesutbrott över hur vänstern förstört landet. Han räknade upp myndigheter som han ville lägga ned, vilket var de flesta. Eller låta intervjun glida över till att handla om ekonomisk teori och varför amerikanska dollarn vore en bättre valuta för Argentina. För det sistnämnda har han bland fått stöd från bland annat den välkända amerikanska ekonomen Tyler Cowen (Bloomberg 18/8).
Personlighetsmässig är han en populist och underhållare av samma typ som vunnit val i en rad andra länder det senaste decenniet. Men ingen annan av den typen har spenderat tjugo år som professor i ekonomi. Förslagen på att reformera statsapparaten och Argentinas ekonomi är extrema. Men de är inte tagna ur luften. Argentinas ekonomi är i fritt fall. Inflationen var senaste året uppe över hundra procent och världsbanken har upprepade gånger behövt låna ut mångmiljardbelopp för att rädda den argentinska staten. Att dra ned verksamheten och göra sig av med det urholkade valutan är svaret för att rädda landet från en total katastrof enligt Milei.
Att just Milei vann var något av en förvåning. Efter första valomgången hamnade han på andra plats regeringspartiets kandidat, finansministern Sergio Massa. Ofta samlar sig en regerande koalition mot den ensamma utmanaren med radikala idéer. Men väljarna visade sig vara trötta på det korrupta vänsterstyret. Vicepresidenten, tidigare presidenten, Cristina Fernández de Kirchner dömdes förra året till sex års fängelse för korruption. Den avgående regeringen anklagas för att ha försatt landet i ekonomisk kris samtidigt som de berikat sig själva.
Argentinas djupa problem är symtomatiska för utvecklingen i Latinamerika i stort. Historiska konflikter och svag ekonomisk utveckling hemsöker och polariserar politiken. Milei kommer antagligen genomföra en hel del dålig politik. En del av hans politik, som att rasa om Falklandsöarna eller relativisera militärjuntan, är typiskt floskel i argentinsk politik. Medans annat, som tal om organhandel, mera härrör ur hans läsning av libertarianska tänkare.
Den gamla regeringen har haft makten i Argentina under större delen av tjugohundratalet. Givet hur illa det har gått är det uppenbart att landet behöver en annan ekonomisk politik. Kanske blir det bättre. Men av allt att döma kommer det fortsätta vara en såpopera utan slut.