Frihandeln förbereder fred
Carl Bildt beskrev 2011 Handelshögskolan i Stockholms avdelning i Riga som ”en av de bästa satsningarna vi gjort”. Skolan har två huvudsakliga områden: ekonomi och journalistik och etablerades under nittiotalet när Lettland åter var fritt efter decennier som sovjetisk provins. Båda syftar till att sakta men säkert etablera god hushållning och en kultur av ansvarsutkrävande i forna sovjetstater. Utbildningarna i journalistik samlar studenter både från Lettland och flera andra länder.
Tankarna gick till det projektet när Kommerskollegium i dagarna meddelade att arbetet med att förbereda Ukraina, Moldavien, Armenien och Georgien för att bli delar av EU:s inre marknad pågår för fullt. Kommerskollegium är en av Sveriges äldsta myndigheter och har som uppgift att främja handel. I detta fall alltså samtidigt som väpnad konflikt pågår i Ukraina.
Och egentligen är det inte så dumt. Samtidigt som kriget pågått i mer än ett år arbetas det frenetiskt för att på andra sätt etablera närvaro och civilt samarbete i de delar av landet som inte härjas av kriget. Kommerskollegium kommer under året att utbilda offentliga tjänstemän i länderna för att de skall kunna hantera och administrera frihandelsavtal. Man kommer också arbeta fram stöd till ukrainska exportföretag för att deras verksamhet skall kunna fortsätta även under svåra förhållanden.
Om du söker fred, rusta dig för krig heter det i ett latinskt ordspråk. Men här pågår rustning för att kunna klara av att leva i fred. Ekonomisk utveckling är i liten och stor skala en garant för fred, handel och utbyte av varor skapar ofta förutsättningar för förståelse. Den som vill sälja något måste alltid sätta sig in i potentiella köpares behov. Det är den här sortens tankar som ligger till grund för mycket av västerländska demokratiers utrikespolitik.
Men det finns förstås också kritik, på senare år högljudd. Frihandel har en omformande förmåga även inrikes. Mindre välbyggda företag och personerna beroende av dem utsätts för frihandelns kraftiga obrydda vindar och tillåts rasa. Från den ideologiskt övertygade frihandelsvännen är det ofta nog med att något händer för att det skall anses vara något bra. Oavsett om kulturella värden försvinner i konkursen.
Med en kraftigt förändrad tillverkningsindustri har denna inställning ofta modifierats på senare år. Tankarna om vi och de har börjat gnaga även i klassiska frihandelsländer. De andra är nästan alltid Kina som driver företag på ett offensivt sätt, som verktyg för landets och statens inflytande. Att vara benhård frihandelsförsvarare fungerar bara om alla är med på leken. Att låta egna företag gå under i mötet med statligt sponsrade är inte rationellt. I flera sektorer har USA och EU reagerat för sent på Kinas strategi.
Kommerskollegiums projekt är säkert småskaliga, men säkert inte ensamma. Det finns baksidor med vårt samhällssystem som man unnar andra att få slippa, man kan kalla dem ekonomisk diabetes. Men alternativet är att döma de aktuella länderna till meningslöst förtryck.
