Friskolor - bortglömd s-tradition
Sedan friskolor i allt fler kommuner blivit en naturlig del av elevers vardag fortsätter de att åtminstone för socialdemokratin utgöra ett politiskt problem. Märk hur retoriken förändrats: När de första alternativen till de kommunalt drivna skolorna etablerades hette det att den sociala utslagningen skulle öka och att de kommunala skolornas kvalitet hotades. När de argumenten inte längre håller - erfarenheten visar att konkurrensen lett till att kvaliteten i de kommunala skolorna ökat - sker ett skifte i retoriken.
När skolminister Ibrahim Baylan diskuterar friskolor är det med fokus på de konfessionella. Nog finns det en rad exempel på missförhållanden i religiösa skolor - men här försöker statsrådet rida på sekulära vanföreställningar om religion, detta trots att han själv som assyrier lär ha en helt annan syn på religion än exempelvis ateisten Morgan Johansson.
Socialdemokratin och arbetarrörelsen har i sin egen tradition en stark friskolehistoria. Studieförbund som kan ses som en alternativ skolform är en del av bildningstraditionen, folkhögskolor med folkrörelser eller organisationer som huvudmän är en annan. Ingen skulle i dag komma på tanken att ifrågasätta folkhögskolornas betydelse för undervisning av bland annat elever med särskilda behov - däremot är kanske frågan varför till exempel landsting driver skolor. Är landstinget Kronoberg den bästa huvudmannen för folkhögskolan i Grimslöv till exempel? Folkrörelsedrivna (Svenska Missionskyrkan) folkhögskolor som Södra Vätterbygdens i Jönköping har tvärtom utmanat statliga universitet med journalistutbildningen och många skickliga musiker har grundutbildningen från Geijerskolan i Ransäter som inträdesbiljett till akademiska musikstudier. Vem som är huvudman är för eleverna av mindre intresse - det är utbildningen som är det primära. Hur många journalistelever på arbetarrörelsedrivna Ädelfors utanför Vetlanda tror att huvudmannen påverkar undervisningen? Denna friskolevärld med alternativa pedagogiker, nytänkande och decentralisering långt bort från flummiga bilder av folkhögskoleromantik är en unik svensk framgångssaga som få politiker, allra minst socialdemokrater, visar något som helst intresse.
Socialdemokratins systemförsvarande leder istället till att nya oheliga koalitioner öppnas i riksdagen. Miljöpartiet går nu tillsammans med de borgerliga och driver igenom en rad lagändringar. Friskolor skall få säkrare spelregler vad gäller ersättningar. Skolverket som idag har makt att återkalla tillstånd för friskolor, men som saknat reella befogenheter mot kommunala skolor får möjlighet att besluta om viten. Till detta kommer en kanske ändå viktigare reform; etableringsfrihet för fristående förskolor.
Det finns så mycket av frihetstankar och bildningsideal inom den breda socialdemokratiska traditionen. Folkhögskolor och studieförbund växte fram i protest mot ett samhälle där många utestängdes från bildningsmöjligheten. Och institutionernas särprägel baserades just på friheten och självstyret. Och på konkurrens. Detta arv tycks vara i vanhävd.
