Fritt eller skuldsatt Sverige?
EU är i grunden ett bra och välbehövligt samarbete. Men skulle den enorma coronafonden gå igenom är detta en så pass jättelik investering att den kommer ärvas över generationer. Detta i sig driver EU mot en centralisering, lika starkt som skulden kommer finnas kvar kommer så centraliseringen att finnas där.
Coronafonden har splittrat unionen i flera läger. Något förenklat kan man säga att det finns en slösa-sida som förespråkar en bidragslinje och en spara-sida som förespråkar en stramare budget, där länderna i högre utsträckning ska låna i stället för att få bidrag.
För det svenska folkets del skulle den föreslagna coronafonden innebära en hård skattesmäll där vi behöver bidra med 150 miljarder svenska kronor, sex gånger mer än vårt vanliga nettobidrag till unionen. Svenskarna tycker föga förvånande att detta är en otroligt dålig idé. Vi ingår därav som ett av få länder i den ”frugala fyran”, tillsammans med Danmark, Österrike och Nederländerna, som driver linjen om en stramare budget.
Coronafonden är på god väg att skapa starka slitningar inom EU-samarbetet. Den sätter samtidigt ett stort frågetecken kring hela unionens legitimitet.
Det är därför värt att påminna om att EU har spelat en betydande roll i coronakrisen. Inte minst i att hjälpa länderna med att leverera viktig utrustning mellan sig.
Det är även värt att påminna om varför den Europeiska unionen grundades från början; för att värna frihet och förhindra krig. När medlemsländerna sakta förfaller i nationalism och protektionism är EU fortsatt en trygg garant för samarbete.
Det skapades även för något så grundläggande som att värna de fyra friheterna: fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital mellan EU:s länder.
Men faktum är att åren går och i dag sysslar EU med långt mer än fyra friheter. Allt fler verkar ha missförstått det faktum att mer EU inte innebär ett bättre EU.
En tuff kamp pågår nu mellan starka viljor och den krassa sanningen är att det i längden är mycket svårt för ett litet land som Sverige att hålla emot när länder som Spanien och Frankrike driver samarbetet mot en allt mer federal riktning som denna. Vi har samtidigt förlorat en stark samarbetspartner i Storbritannien som länge har varit med oss på ”spara-sidan”. Vi i Sverige kan med andra ord nu tvingas binda upp oss på en enorm skuld mot vår vilja.
Trots att Sverige är ett litet land måste vi våga stå på oss i de pågående förhandlingarna. Vi har ett veto.
