Frivillighet är bättre
Kanske är det så man får tolka kommunalrådet Oliver Rosengrens (M) åtgärd för att bidra till bekämpningen av coronaviruset. Han har gett förvaltningen i uppdrag att ordna så att personer som tar del av kommunens aktiveringsprogram skall tillverka enklare skyddsutrustning till vårdpersonal som ett villkor för att få del av ekonomiskt bistånd från kommunen. Den ordinarie kompetenshöjande verksamheten för personerna ställs om till detta sätt att bidra till att stoppa smittspridningen.
Det är en innovativ lösning som kan bidra till att underlätta för vårdpersonal, både med skydd och genom att de slipper ägna sig åt att tillverka skydden själva. Detta är en exceptionell situation.
Problemet är att de som omfattas av kommunens aktiveringsprogram inte är där för att vara en kommunal resurs. Var och en bidrar till att avhjälpa coronakrisen efter bästa förmåga och många av dem som deltar i programmet kan säkert tänka sig att hjälpa till på det här sättet. Men samtidigt skaver det att personer som av olika anledningar inte deltar på arbetsmarknaden och får hjälp av det allmänna skall tvingas. De är där för sin egen skull och borde själva få avgöra om de kan avstå från kompetenshöjande verksamhet för att tjäna andra.
Vissa deltar för att få hjälp att komma närmare arbetsmarknaden, andra är personer med psykiska funktionsvariationer. Även de bör åtminstone tillfrågas om de har lust att bidra till krishanteringen istället för att ställas inför ett ultimatum: hjälp till eller bli av med bidragen. Dessa personer är inte, ens i kristider, en kommunal resurs och borgerliga politiker borde förstå värdet av frivillighet.
