Fungerar det i Finland borde det fungera här
Det var Sverigedemokraterna som fick in skrivningar i Tidöavtalet om att dagens system med partispecifika valsedlar ska ses över. Inom SD finns föreställningen att valsedlar försvunnit i vallokaler eller manipulerats.
Men SD är långt från ensamt om att kritisera hur röstningen rent praktiskt fungerar. Utländska observatörer, Riksrevisionen, statsvetare och inte minst Valmyndigheten har vid upprepade tillfällen uppmärksammat stora brister.
En förändring kom ju också vid valet 2022 när valsedlarna för första gången placerades i slutna bås för att stärka valhemligheten. Det bidrog dock till långa köer. Och för kommunernas valnämnder uppstår problematiken att finna lokaler också på mindre orter med utrymme för bås och och exempelvis separata in- och utgångar.
Men det stora problemet är valsedlarna. 710 miljoner trycktes i fjol i Sverige. Få väljare är sannolikt medvetna om att kandidater på valsedlarna kan ha strukits av partierna i valrörelsens slutskede och det saknas möjligheter att i vallokalerna öppet informera om vilka kandidater som de facto är aktuella. Att ett parti i ett val kan ha flera olika valsedlar, en riksgemensam och en för exempelvis Kalmar län, medan andra har en enda har också kritiserats i termer av orättvisa.
Professorn i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet Magnus Hagevi förordade 2020 ett reformerat system. Hagevi deltog också på ett seminarium i Almedalen arrangerat av Valmyndigheten och pekade på att dagens system med specifika partivalsedlar har fört med sig problem inte bara med köer utan också givit upphov till ryktesspridning om oegentligheter.
Under Almedalsveckan redovisade Valmyndigheten på eget initiativ ett förslag till ny gemensam valsedel där väljaren kan kryssa sitt partival och där det också finns möjligheter att kryssa en specifik kandidat.
Det är alltid lätt att hitta invändningar i samband med stora förändringar. Det finns ju trots allt positiva sidor med det historiska svenska systemet.
Att rangordna partier i bokstavsordning är exempelvis ingen god idé. Rimligare är att de listas efter exempelvis ett tidigare valresultat.
”Även den som inte personkryssar får en bild av vilka personer som går i god för partiet lokalt, regionalt eller nationellt.”
Något annat att beakta är att namnen på kandidaterna vittnar om att det finns människor bakom partietiketten. Kandidaterna ger ett parti legitimitet och har således i sig ett demokratiskt värde. Även den som inte personkryssar får en bild av vilka personer som går i god för partiet lokalt, regionalt eller nationellt.
Utan namn blir valhandlingen således än mer knuten till partiorganisation än till personerna i partiet. Ett lika rimligt som försiktigt antagande är att färre kommer utnyttja möjligheten att kryssa en kandidat.
Förändringen är inte ringa. Det blir via uppdaterade hemsidor som väljaren får ta del av kandidaternas nummer. Men en liknande ordning finns för att bara nämna ett exempel i Finland där man röstar för en viss kandidat - och där politikerna konstant marknadsför sig tillsammans med ett nummer.
Det finländska systemet tvingar påverkar således både partiernas och kandidaternas framtoning under en valrörelse. Fungerar det i Finland, ska det också kunna fungera i Sverige.
