Gängens postkodlotteri
Politiker måste tro på sina reformer. Det är en mening som kan läsas på två sätt. Antingen att reformerna är så välavvägda att man känner förtroende för dem, eller att reformerna är så fast förankrade att politikern måste investera sin trovärdighet i förhoppningen om att de skall göra skillnad. Som betraktare är det ibland svårt att veta vilken läsning som ligger närmast verkligheten.
I verkligheten fortsätter våldsdåden. Två personer sköts i onsdags i Stockholmsområdet och förra helgen sprängdes ett hus i Söderhamn. I båda händelserna drabbades utomstående av gängens våld. En av de skjuta beskrivs som trolig måltavla och den andre som utomstående gängkonflikterna. Huset som sprängdes verkar enligt polisen ha haft samma adress som en tänkt måltavla, men legat i en annan stad.
Läget börjar likna en morbid variant av Postkodlotteriet. Det handlar inte längre om att vara på fel plats vid fel tidpunkt, plötsligt kan säkerheten vara beroende av kriminellas oförmåga att läsa adresser korrekt.
På sätt och vis gäller fortfarande tidigare justitieminister Morgan Johanssons ord från 2018 om att det är liten risk att utomstående drabbas av gängvåldet. De har ofta tydliga måltavlor. Men det är också liten risk att Rickard Sjöberg skall knacka på med en blomsterkvast och ett TV-team.
Det är uppenbart att vi har långt kvar till att knäcka gängen. Det har sedan många år varit politikens och polisens mål som varje år tycks komma längre och längre bort. Kanske är det dags att dela upp ambitionerna i mindre och mer hanterbara stycken? Då ser man lättare var man befinner sig. Inslaget av tro behöver inte ta lika stor plats.
Att knäcka gängens initiativ skulle kunna vara ett sådant delmål. Att se till så att de tvingas till sämre kommunikationsmöjligheter jobbar regeringen på med sin i vissa delar kontroversiella övervakningslag. Men att få dem att sluta spränga och skjuta verkar fortfarande vara avlägset.
Det finmaskiga nätet av gängkriminella skapar seghet. I dag finns rapporter om knarklangare i så små orter som Ryd i Tingsryds kommun. På olika sätt är även småaktörerna kopplade till de våldsaktiva och bär en potential som just nu inte används. Gängen har reserver långt ut i terräng där polisen har svag närvaro. Är vi säkra på att det inte kan öka risken för utomstående? Är vi säkra på att konflikterna kommer att hålla sig till Storstockholm och inte plötsligt flyttas ut i periferin när trycket från polisen ökar i centrum?
Det är viktigt att politikernas tro på reformerna inte kommer i vägen för insikten om att saker kan bli ännu värre. En sådan tro kan komma i vägen för en korrekt bedömning av läget.
Ord kan förändra världen. Ordförråd och språk sätter ramarna för vårt tänkande. Kan man sätta ord på något så kan man därefter handla och förändra. Men i politiken försöker man ibland ta genvägar: orden i sig förväntas kunna betvinga verkligheten. Den egna övertygelsen väntas leda till att rätt sak händer. Ungefär som när man hejar på Kenobollarna som studsar runt i sin tombola.