Ge folket en gräsplätt
Det är i mötet med andra som man förstår sig själv. När jag träffade en italiensk vän i Berlin sa han att han imponeras av svenskars heminredning, både som individer och uttryckt i de svenska företag som sysslar med design och formgivning av vardagsföremål. Hans förklaring var enkel: vädret är för dåligt för att man skall kunna ha sitt umgänge på caféer, klubbar och restauranger. Alltså måste svenskar ha trevliga hem.
Budskapet underströks av det jag sett under de två veckorna i tremiljonersstaden, här spelade mode roll. Det var ett aktivt samtal som pågick i folkvimlet, den sortens nerv är det nästan bara gymnasister som umgås med i Sverige. De vuxna lägger energin på inredning och renovering av hemmet.
Är det kanske också vädret som förklarar varför SCB i veckan tvingades meddela att svenska hushåll är tredje högst belånade i EU. Bara Danmark och Luxemburg har högre krediter per capita.
Man förstår att det finns kulturella skillnader mellan Sverige och exempelvis Italien där det urbana sedan tvåtusen år är utgångspunkten. Små lägenheter så centralt som möjligt är det som ger mest livsmöjligheter. Till att delta i samhället. Det är kanske inte så konstigt att de ligger på drygt tiotusen euro per person medan vi är uppe på över fyrtiotusen.
Danmark och Luxemburg är ju också ganska nordliga länder med välmående befolkningar. Samtidigt är finnarnas skuldsättning markant lägre än vår (trots att de är på femteplats i unionen). De har ju samma väder som oss, och en mer likartad ekonomisk struktur än Danmark.
För Danmark och Luxemburg är små länder med stora jordbrukssektorer, obetydlig tillverkningsindustri och stram migrationspolitik. Vill man vara kvar i landet man fötts i ser man till att köpa en bostad, oavsett vad det kostar.
Sverige borde verkligen inte ligga så högt som man gör i denna mätning. Jämfört med EU har vi en välmående industrisektor och är glesbefolkat. Det betyder att en ganska stor del av befolkningen förväntar sig kunna stå på egna ben och kanske till och med lägga undan pengarna de tjänar på hårt arbete. Men bostadsbyggandet har varit så litet och missriktat att huspriserna blivit ett sätt att kompensera för att man får behålla så lite av lönen efter skatt.
Ideologiskt övertygade stadsplanerare och kortsiktiga kommuner har enats kring att det skall byggas hyresrätter istället för enfamiljshus. Trots att unga i många år angivit att deras mål är att få ha ett eget hus med lite trädgård runt. Det är inte många generationer sedan som en majoritet av befolkningen bodde på landet. Drömmen om att ha en egen gård delas fortfarande av många, men kan också övervintra i villaområden där det finns utrymme för någon slags miniatyr av livet som självständig och fri bonde.
Det är ett kulturellt drag som är svårt att bortse från. Svenskar vill i hög grad ha eget ansvar och få göra saker efter eget huvud. De skuldsätter sig över taknocken för att få rensa stuprännor, klippa gräset och jämföra fasadfärger. Det måste bejakas. Bygg fler småhus, få ned den meningslösa skuldsättningen och låt fler träna sig i att ha ansvar.
