Giv oss kontanterna åter
De svenska sedlarna beskrivs av Michael Johansson på Nationellt forensiskt centrum (NFC) som ”världens säkraste sedelserie”. Och jo, svenskar är väl noga med sådana här saker. Men det svenska samhällslivet är också oerhört nonchalant när det gäller en annan aspekt av pengar.
Det rapporteras nu att bedrägerier med femhundrakronorssedeln har ökat dramatiskt. Antalet falska femhundringar i omlopp var 1703 stycken 2019 men förra året, 2020 var det så många som 6629 stycken – som man känner till förstås.
En av de främsta anledningarna till det är att folk inte längre riktigt vet hur en sådan skall se ut. Vi använder inte kontanter i sådan utsträckning att vi helt säkra. Och då spelar det ingen roll hur ”säker” konstruktionen är. Förfalskningar upptäcks inte. Vi har tappat vanan att ha med kontanter att göra. Enligt Johansson är många förvånade över att höra att det existerar en tusenkronorssedel.
”Den som har sina resurser bundna i en digital värld är utlämnad på ett helt annat sätt än den som har fysiska medel.”
Egentligen var ju det bara en tidsfråga. Alla, såväl företag som banker och tyvärr en stor del av det politiska Sverige, håller det för självklart att utveckling är detsamma som digitalisering vilket i sin tur måste innebära ett kontantfritt samhälle. Det blir svårare och svårare att ta sig fram med mynt och sedlar.
Vi har påtalat farorna med en sådan utveckling i flera år här på ledarredaktionen. Inget land bör beträda vägen mot digitalisering utan att parera för de risker detta för med sig. Vi lever i kapningarnas och cyberattackernas tidevarv, med både ryska och kinesiska avsändare. Omvärlden är inte fullkomligt fredlig och inget land har rätt att vara naivt i frågor som rör samhällsberedskap, vilket det här är.
Därtill är inte alla bekväma med digitala betalningsmedel. Äldre människor är ofta obekväma med digital hantering över huvud taget och de har oavsett teknologiska framsteg samma medborgerliga rättigheter som alla andra.
Men framför allt är det faktiskt en fråga om frihet. Den som har sina resurser bundna i en digital värld är utlämnad på ett helt annat sätt än den som har fysiska medel. Sedlar och mynt är där de är. Det finns inga konton eller digitala rum vars användarvillkor ytterst kontrolleras av någon annan, stat eller företag. Den individ som handhar sina egna fysiska pengar är autonom på ett helt annat sätt än den som lever genom siffror och skärmar.
Vad som händer nu med femhundrakronorssedlarna är förstås att ett självförstärkande skeende tar fart. Johansson konstaterar vidare det inte finns något annat land ”…i världen där man kan betala så höga belopp och så stora volymer med så enkla förfalskningar”. Det kommer förstås leda till att fler institutionella aktörer drar sig än mer från att vilja använda kontanter och göra än mer för att slippa. Vilket i sin tur gör det ännu lättare för förfalskare eftersom allmänheten blir än mer ovan vid sedlar.
Utvecklingen är ohållbar av flera anledningar. Men den kan vändas bara den politiska viljan finns.
FREDRIK HAAGE
