Global specialisering
Tidigare i veckan meddelades att gästarbetare från Ukraina har stoppats vid gränsen när de landat för att tjänstgöra i vårbruket på svenska gårdar. LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, har förklarat att dessa personer bör ses som oundgänglig arbetskraft och därför tillåtas komma in i landet trots Coronarestriktioner för resandet.
I Italien blottläggs beroendet i betydligt större skala. Landet är en av världens största ekonomier, och matexport är en av de stora näringarna. Samtidigt har Italien en av världens äldsta befolkningar med mycket låga födslotal. I en två år gammal artikel från The New Yorker kan man läsa om beroendet av utländsk arbetskraft inom den italienska modeindustrin. Just nu pågår en infekterad politisk debatt om hur situationen skall lösas. De italienska skördarna är beroende av gästarbetare från Afrika och förhållandena är ofta tuffa. Andelen illegal arbetskraft anses vara hög. Det är egentligen tre kategorier av migration som skall hanteras och balanseras utifrån smittspridning och allvarlig ekonomisk tillbakagång.
Sveriges biståndsminister Peter Eriksson betonade för någon vecka sedan gästarbetares avgörande roll i många utvecklingsländer. Det handlar om miljardbelopp som varje år skickas till länder med svag ekonomisk infrastruktur och som används till skolgång och uppehälle. Coronakrisen slår snabbt och hårt mot den här typen av upplägg.
Många i Sverige har sett framför sig att gästarbetare skall kunna ersättas av permitterade och arbetslösa svenskar. Det är förstås en god tanke, men lär bli en svår matchning. Jobben är tunga och a-kassan är hög, det är ingen bra början. Det skulle vara en positiv överraskning om det visar sig att lösningen är att människor hugger i.
Men det finns mycket som talar för att det inte är så saken kommer att lösas. Inte bara att LRF verkar för att gästarbetarna skall få komma in i Sverige. Viktigare är nog att den globala ekonomin går hand i hand med en global demografi. Unga svenskar åker till Norge och tar de anställningar som norska ungdomar tycks vara för fina för. På samma sätt reser jordbruksarbetare från Ukraina till Sverige för att sköta sysslor som egentligen borde kunna lösas av inhemsk arbetskraft.
Det relativa välståndet och den ringa ekonomiska ojämlikheten i Sverige skapar den här typen av öppningar. Den globala ekonomin gör att de kan fyllas och innebär att vår livsstil med hög andel singelhushåll, sena och löst sammanhållna familjebildningar kan tuffa på.
Den globala ekonomin gynnar specialisering inom utbildning och yrkesliv. Coronakrisen lär inte ändra på det, men påminner om att specialiseringen även gäller livsstilsval och befolkningssammansättning. Vad som är hönan och ägget i det förhållandet får någon annan sia i.
