Glöm inte Mellanösterns kristna
Sent ska syndaren vakna. I gårdagens Svenska Dagbladet skriver utrikesminister Margot Wallström om vikten av att under nästa mandatperiod (uppvaknandet tycks alltså med andra ord ha tydliga kopplingar till valet) verka för stärkandet av religionsfriheten internationellt.
Bland annat för att befria de kristna och andra religiösa minoriteterna i Mellanöstern från det förtryck och den diskriminering och förföljelse som de utsätts för. Det handlar också om att skydda religiösa minoriteter bland flyktingar i Sverige som råkat illa ut på flyktingboenden.
Att dessa fruktansvärda förhållanden uppmärksammas är högst välkommet, men man kan undra varför utrikesministern är så sen på bollen. Bättre sent än aldrig, visst. Annars är det framförallt kristdemokraternas europaparlamentariker Lars Adaktusson som med sina medarbetare har dragit det tunga lasset och arbetat hårt med dessa frågor - i flera års tid.
Detta borde vara en högre prioriterad fråga, med tanke på att det gäller uråldriga kulturers överlevnad i områden som härjas av några av vår tids allvarligaste konflikter.
Även Sara Skyttedal, tidigare ordförande för KDU och numera kommunalråd för kristdemokraterna i Linköping, tog sig an denna fråga under gårdagen.
I Expressen uppmärksammar Skyttedal hur Mellanösterns religiösa mångfald har förändrats totalt de senaste hundra åren. Vad gäller de kristna har de gått från att utgöra en femtedel av befolkningen, till att i dag endast utgöra en liten spillra på fem procent. Det handlar ofta om de folkgrupper som utgör ursprungsbefolkningen i sina länder, som de kristna kopterna i Egypten - stolta förvaltare av en lång historia och en rik kultur. Nu är dessa folkgrupper på väg att utplånas i sina egna länder; kristendomen håller på att utrotas där den uppstod.
Helt riktigt påpekar Skyttedal också att Sverige inte kan nöja sig med att ta emot kristna flyktingar och därmed tro att vi dragit vårt strå till stacken. Flyktingmottagandet är en akut åtgärd på humanitära grunder, inte en långsiktig lösning.
I själva verket kan ett alltför stort och ensidigt fokus på just flyktingmottagandet vara kontraproduktivt, då det å ena sidan bidrar till att dränera Mellanöstern på dess religiösa minoriteter - något som flera av de religiösa ledarna i regionen beklagat - samtidigt som viktiga resurser som skulle kunna gå till att hjälpa de mest behövande i Mellanöstern istället läggs på betydligt dyrare verksamhet i Sverige.
Det gäller dock att hålla flera tankar i huvudet samtidigt, så att den insikten inte urartar till moraliskt blinda krav på flyktingstopp. Hjälp i närområdet till trots så kommer fortfarande människor i akuta lägen att vara i behov av asyl.
Det är moraliskt riktigt att ta emot den förföljde och erbjuda trygghet, men det är också gott och klokt att hjälpa effektivt samt att aktivt undanröja de bakomliggande problemen.
