Göteborg är en svag punkt
Regeringen kunde i går ta ett stort steg framåt i arbetet mot strategiska investeringar från fientliga stater. Lagrådsremissen som presenterades syftar till att etablera ett robust system som granskar utländska köp av fastigheter och företag för att se till så att kritisk information och teknologi inte hamnar i fel händer.
Det måste ha varit frustrerande för Moderaterna att behöva vänta så här länge på att kunna förverkliga lagstiftningen. Redan inför valet 2018 ville man ta fram lagar för att kunna stoppa länder som Kina, Iran och Ryssland från att köpa företag som verkar i eller nära försvarsindustrin eller på andra sätt är en del av totalförsvaret. Justitieminister Gunnar Strömmer suckade lätt under presskonferensen när han konstaterade att Sverige hamnat på efterkälken i detta arbete. Sedan 2019 finns till och med EU-ramar som gör det betydligt lättare för länder att införa kontrollstationer.
Men hur ser denna efterkälke egentligen ut? Den ligger på västkusten och innehåller nordens största hamn. Göteborg är inte bara landets näst största stad utan är också landets största bruksort, om man accepterar att begreppet används för orter som har ett stort eller mycket stort beroende gentemot en enskild arbetsgivare. Volvo har en position som i stort och smått påverkar hur staden utvecklas och det gäller förstås även politiken. Med ett kinesiskt ägande, och Kinas statliga industristrategi, finns redan ett beroende djupt etablerat. Det samma gäller flera stora infrastruktur- och energilösningar.
Detta beroende behöver inte leda till negativ påverkan, men det är uppenbart att man inte kan utgå från bästa möjliga scenario. Kina är en av de stater som utifrån politiska mål köper företag i andra länder för att komma åt information och öka sina påverkansmöjligheter.
Från nittiotalet och framåt var synen på global handel en annan än idag. Den sågs som ett verktyg för att förmå auktoritära länder att öppnas upp. Handelsrelationer är bättre än inga relationer alls och optimismen var stor. Stora svenska företag fann nya ägare när de ställdes inför svåra lägen där investeringar krävdes för att kunna behålla sin position. Möjligheterna till övervakning och datainhämtning var inte lika stora på den tiden som de är nu. Därför är det avgörande att känsliga person- och lokaliseringsuppgifter innefattas i den nya lagen.
Lagstiftningen som nu förs framåt finns redan på plats i en majoritet av EU-länderna, våra nordiska grannländer har redan möjlighet att stoppa utländska direktinvesteringar. I en värld där färre och färre länder räknas som demokratier är det viktigt att kunna slå vakt om vår marknad och de innovationer som vårt fredliga samhälle genererar. Det är principiellt viktigt att tillåta utländska investeringar i vårt land, och vi kan inte utan vidare agera mot företag som redan ägs av länder utan fritt företagande. Men i och med de nya reglerna monteras ytterligare en del av den svenska naiviteten ned.
