Här måste Andersson säga nej

Vänsterpartiet stod för fredagens politiska huvudrätt då partiledaren Nooshi Dadgostar förklarade att Vänsterpartiet förväntar sig att bli insläppt i en eventuell socialdemokratisk regering efter valet. Kravet är väl förankrat i organisationen, förklarar Dadgostar.
Ledare • Publicerad 2 juli 2022
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det här kravet är betydelsefullt på flera sätt det inte har varit förut. Tidigare under många valrörelser har ju vänsterpartistiska partiledare dundrat om att de minsann förväntar sig att få vara med i en socialdemokratisk regering. Men ingen har riktigt tagit dem på allvar. Socialdemokraterna har med säker svalhet sagt nja, mnja och så har man slängt igen dörren så fort man räknat mandaten. Såväl Gudrun Schyman som Jonas Sjöstedt har suttit i teve och fått kämpa för att hålla inne svordomarna när det stått klart att de kan glömma sina statsrådsdrömmar.

Vänsterpartiet har nämligen inte haft något annat val än att stödja en socialdemokratisk statsminister eftersom alternativet är en borgerlig sådan eller extra val, och sådana scenarier har setts som förödande för partiets trovärdighet. En av svensk politiks fasta grundregler har således varit att Vänsterpartiet agerar socialdemokratiskt stödparti vare sig det vill eller inte.

Men den regeln har faktiskt brutits. Det var när Nooshi Dadgostar plötsligt ställde sig upp och förklarade att hon var missnöjd och att Vänsterpartiet inte längre stod bakom regeringen. Och med det blixtrande tillägget att om de borgerliga partierna inte agerade på detta faktum var det de som var stödpartier.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Det politiska Sverige gapade och Socialdemokraterna noterade till sin fasa att vänsterpartistiska gräsrötter stöttade detta drag fullt ut. Dessa var inte rädda för ett extra val.

Socialdemokraterna fick böja sig, och se fram emot en ny bister verklighet där Vänsterpartiet faktiskt är berett att fälla dem. Vinner Socialdemokraterna valet kan vi således se fram emot en koalitionsregering där åtminstone Vänsterpartiet ingår.

”Det politiska Sverige gapade och Socialdemokraterna noterade till sin fasa att vänsterpartistiska gräsrötter stöttade detta drag fullt ut”

Eller? Kravet är som sagt brännbart av en ytterligare anledning: Nämligen att Sverige med all sannolikhet kommer att vara Nato-medlem inom en snar framtid. Vänsterpartiet motsätter sig som bekant detta.

Det är ingen liten sak. Eller rättare sagt, det gör en sådan regeringskoalition omöjlig. Bör göra den omöjlig i alla fall. Eller har Magdalena Andersson en annan åsikt? Det måste hon svara på. Nato-medlemskapet är och kommer att vara den absolut mest centrala grundstenen i Sveriges säkerhetspolitik.

Andersson har förstås inte det minsta intresse av att reda ut relationen till Vänsterpartiet för allmänheten i det avseendet. Men det är hennes problem, inte väljarnas. Här har medier ett ansvar: Det går inte för sig att Socialdemokraterna tillåts humma och skjuta denna fråga ifrån sig under hela valrörelsen. Det är den för viktig för.

RÄTTELSE:

I gårdagens ledare om kärnkraft är jämförelsen mellan nya reaktorer och den samlade vindkraftsproduktionen felaktig. Rätt är att två små kärnreaktorer motsvarar crika fem procent av totalt installerad vindkrafteffekt i Sverige.

Fredrik HaageSkicka e-post