HD förbättrar för tjädern
Tjädern är en stor skogsfågel som trivs i Småland. Främst på höglandet men även i delar av Kronoberg där det finns gott om äldre tallskog och blåbärsris. Fågeln får jagas i två perioder: i början av hösten och sedan i januari. Det är en gammal lyx att äta tjäder, i dag är det inte så vanligt att man gör det. De populäraste jaktformerna kräver helt andra ytor än vad som finns i det tätbefolkade Götaland.
Men tjädern är också skyddad. Det är undantag från detta skydd som gör att den får jagas. Och detta skydd får konsekvenser för skogsbruket. Om tjädrar trivs på skogsmarken kan det vara skäl för att hindra avverkning enligt artskyddsförordningen. Och fram till april i år visste vi inte om markägare skulle få ersättning från staten för att en avverknings stoppades via det regelverket.
Det speciella med artskyddsförordningen är att den inte innehåller några bestämmelser om ersättning när den lagstiftningen begränsar användningen av mark. Utgångspunkten är alltid, som Högsta Domstolen understryker, att markägaren inte skall få ersättning om denna förordning aktiveras.
Man har alltså ställts inför risken att gå miste om decennier av arbete med sin skog för att man skött den för väl. Tjädrar trivs nämligen bland kraftiga välvuxna tallar. Samtidigt har man haft rätt att jaga fågeln som hotar avverkningen som skall realisera allt det man byggt upp. Det skall krävas en riktig entusiast för att inte göra tjäderjakt till sitt stora fritidsintresse.
Och en sådan fann man alltså vid Hargs Bruk i Uppland. Det är det bruket som drivit processen om ersättning för utebliven avverkning ända till Högsta Domstolen, och fått rätt. Domen är prejudicerande och innebär att det oklara läget är över: om tjädern trivs på ens marker kan man få ersättning för att man hindras från avverkning.
Det är ett välkommet avgörande för skogsägare och för den stora blanksvarta fågeln. Södra Skogsägarna har tagit fram en broschyr för sina medlemmar som går igenom hur man skall kunna gynna fågeln och dess speciella spelplatser. Det är en produkt som nog blir mer intressant att titta i nu när skogsägare fått veta att de kan få ersättning om de skulle lyckas väl med arbetet.
Högsta Domstolens prejudikat är dock inte så långtgående som man först kan tro. Utgångspunkten är fortfarande att artskyddsförordningen inte skall ge ersättning till markägare. Inte ens bestämmelserna i grundlagen hjälper. Det som avgjorde, och blev prejudicerande, var att Hargs Bruk både stod inför en mycket stor ekonomisk förlust och att man fått nej från Länsstyrelsen om att få dispens från avverkningsstoppet.
Så även om situationen klarlagts finns fortfarande behov av politiskt arbete. Det måste bli mer förutsägbart när och hur artskyddsförordningen slår till. Jakt är också oförutsägbart, men om hela avverkningar står på spel kan det ändå fortfarande vara ett legitimt alternativ.
