Hen plaskar i ankdammen

Hen-debatten lider av alla tänkbara ankdammssyndrom, men på grund av de starka känslorna är det ändå viktigt att försöka reda ut vilka de olika fronterna är och hur deras argument skiljer sig åt.

För radikalfeminister och queeraktivister är ”hen” ett politiskt ställningstagande, eftersom de avskyr uppdelningen av mänskligheten i två kön. Mindre radikala feminister accepterar att vi är kvinnor och män men vill spränga ramarna för hur en kvinna respektive en man förväntas bete sig. Särartsfeminister omfamnar i stort de traditionella könsrollerna men vill uppvärdera det ”kvinnliga”.

För radikalfeminister och queeraktivister räcker inte detta – de har en närmast revolutionär syn på vilka samhällsförändringar som krävs för jämställdhet. Ett viktigt steg är att radera ut kategorierna ”man” och ”kvinna”. Därför blir det lilla ordet ”hen” politiskt avgörande, och används oavsett om könet är känt eller okänt.

För språkförnyarna handlar ”hen” om något helt annat. Språkförnyarna hakar glatt på alla nya språkliga trender. De vill till exempel byta ut skriftspråkets ”de” och ”dem” mot ”dom”, eftersom man då slipper att göra fel. Naturligtvis vill språkförnyarna införa den nya konstruktionen ”hen” bums, men bara när könet är okänt. Vi som är mer språkligt konservativa tycker att förnyelse ska växa fram organiskt och avvaktar med nya ord tills de används på ett naturligt sätt av många.

Dessutom finns den politiskt korrekta twittermobben. De har inga renodlade argument för att använda ordet ”hen”, så som radikalfeminister/queeraktivister och språkförnyare har, utan de har sitt ständigt blöta finger i luften. Nu blåser pk-vinden för ”hen” och mot Dagens Nyheter, så då hakar twittermobben på.

Personligen skulle jag skriva ”hen” om en transperson som uttryckligen bad om detta, för att visa respekt (alla transpersoner vill dock inte vara ”hen”, många vill accepteras som den ”han” eller ”hon” de känner sig som). I alla andra sammanhang väljer jag ”hon” eller ”han”. Språkförnyelse bör inte kommenderas fram av politiska aktivister med en agenda.

Det är dessutom tveksamt om de dåligt pålästa twitterfeministerna verkligen delar radikalfeministers och queeraktivisters uppfattning att kategorierna ”man” och ”kvinna” bör raderas. En stor del av twittrarnas övriga favoritfrågor, som kvotering, faller ju platt om könen försvinner.