Höjda krav gynnar integrationen
Under torsdagen presenterade migrationsminister Maria Malmer Stenergard och Mattias Bäckström Johansson, partisekreterare för Sverigedemokraterna, politiska reformer kopplade till anhöriginvandring.
Lagförslaget innebär att försörjningskrav vidgas till att gälla för fler. Huvudregeln är att kravet gäller från dag ett. Alltså ska undantag som nu finns sopas undan. Vidare ska rödgröna regeringens regel om det vagt definierade ”särskilt” ömmande omständigheter tas bort från processen för att få uppehållstillstånd. Möjligheterna att neka en anhörig som misstänks ingå i ett tvångsäktenskap också vidgas.
Reformerna är välkomna och visar hur viktigt det var att byta ut den socialdemokratiska regeringen i höstas. Det har länge funnits betydande incitamenten att inte bara ta sig illegalt till Europa utan att också fortsätta resan genom flera säkra länder för att komma till Sverige. Sådant som skydd som följd av särskilt ömmande omständigheter och generösa regler kring anhöriginvandring har bidragit till att Sverige tagit emot så många.
När nu migrationen varit omfattande i många år finns är det också viktigt att se på systemet med anhöriginvandring. Om man verkligen har målet är att minska volymerna behöver även de släpande effekterna av migrationen också hanteras. Möjligheten till anhöriginvandring och dess omfattning är något som gjort att Sverige stuckit ut i Europa och bidragit till att det varit attraktivt att ta sig till Europa via farliga smuggelrutter via Medelhavet eller Turkiet.
Väl i Sverige har mängden asylsökande invandrare och deras anhöriga gjort att en smidig integration blivit omöjlig. De presenterade lagförslagen bidrar till att de som har rätt att söka skydd i Sverige kan tas emot på ett värdigt sätt. De som saknar skyddsskäl måste kunna försörja sig själva.
”Försörjningskrav är en basal förväntan på de som kommer hit att själv förvärvsarbeta eller ha en nära anhörig som tjänar tillräckligt för att bära det ekonomiska ansvaret.”
Att få ner antalet anhöriginvandrare och antalet som får stanna av andra skäl än en strikt tolkad asylrätt är viktiga prioriteringar. Att omläggningen av svensk migrationspolitik redan får politiska resultat bådar gott om den här mandatperioden.
Detta är pusselbitar till det som regeringen kallar ett paradigmskifte för svensk migrationspolitik. Den naiva tanken att antal nyanlända inte påverkar Sveriges förmåga att integrera dem är till slut undanröjd. Likaså behöver man acceptera den ekonomiska och sociala effekten av en växande antal invandrare som lever i utanförskap.
Försörjningskrav är en basal förväntan på de som kommer hit att själv förvärvsarbeta eller ha en nära anhörig som tjänar tillräckligt för att bära det ekonomiska ansvaret. Migrationspolitiken ska vara realistisk och inte goda förhoppningar. Konsekvenserna av gångna decenniers politik är allt för tydliga. Om problemen ska hanteras behöver regeringen fortsätta med det arbete som nu har påbörjats.
