Turkiets president för landet allt närmare diktatur. Det är dags för Europa att inse detta.
I Turkiet har nu 60 000 människor arresterats, stängts av eller avskedats i efterdyningarna av den misslyckade militärkuppen. Från Amnesty kommer rapporter om att gripna utsätts för tortyr. Förutom domare, militärer och polis har även tusentals lärare och professorer fått sparken. I går kom uppgifter om att en arresteringsorder mot 42 journalister har utfärdats.
Den som hoppades att president Erdogan skulle hejda sig i sina försök att montera ned rättstaten de första dagarna efter kuppen måste vara besviken. Av allt att döma kommer även konstitutionen att ändras till presidentens fördel.
I en TV-intervju med tyska tv-kanalen ARD förnekade presidenten alla påståenden om att massarresteringarna och uppsägningarna gick emot rättsstatens principer. Vad gällde ett återinförande av dödstraffet menade Erdogan att det är viktigt att lyssna på "folkets vilja". För övrigt var det många länder utanför EU som tillämpade straffet.
Mot bakgrund av terrordåden i Europa fick presidenten frågan om vad han tänkte göra för att stävja den våldsbejakande islamismen. Det uppskattades inte av Erdogan som menade att det var en skymf mot alla muslimer att överhuvudtaget göra kopplingen mellan islam och terrorism. Uttalandet är anmärkningsvärt och tyder på var presidenten uppfattar sig ha sin maktbas.
Att EU-kommissionens ordförande Jean Claude Juncker förklarat att alla förhandlingar om medlemskap avbryts om landet inför dödsstraff är bra. Samtidigt måste insikten bland Europas ledare sjunka in att Turkiet under nuvarande ledning inte är en tillförlitlig bundsförvant.
Erdogans gensvar på kuppen har visat att han hyser ett förakt för demokratin och rättstatens principer. Dessutom rör sig presidenten i en idévärld där alla säkerhetsbeslut som försvagar den kurdiska gerillan är överställt allt annat. Det är knappast till fördel för Europa, i en tid då terrorgrupper som IS utgör det största hotet mot våra öppna samhällen.
Trycket på att utforma en europeisk flyktingpolitik som inte är beroende av en despots nycker ökar för varje dag som går. Det arbetet måste börja nu.
