Hormonstrid inför sommar-OS
Laurel Hubbard från Nya Zeeland valdes av landets olympiska kommitté till att tävla i den tyngsta viktkategorin för kvinnor i tyngdlyftning. Hon har de senaste fyra åren regelbundet tagit medaljer och har en god chans att göra så även nu.
Hubbard tävlade som junior men slutade med sporten innan hon ett decennium senare återkom efter att ha bytt kön. Hubbard gick från att vara en manlig lyftare som inte kunde konkurrera internationellt till att som transkvinna, efter en transition vid 35 års ålder, kunna räkna sig till världseliten.
I Olympiska spelen har man sedan 2003 följt vad som kallas OS ”Stockholmskonsensus” som likt flera avgörande beslut i frågan enligt internationella kommittén tagits ad hoc i väntan på mer forskning. Hubbard har genomgått operation och får hormonbehandling och följer således reglerna. Men om det verkligen jämnar ut spelplanen är omstritt.
Olympiska kommitténs regler från 2015 tillåter upp till fyra gånger mer testosteron än vad en biologisk kvinna på elitnivå kan producera naturligt för inter- och transsexuella atleter som vill delta i tävlingar för kvinnor. Därtill har forskningen på senare år mer och mer pekat mot att skillnaden i fysik som skapas av pubertet och träning med höga värden av manliga könshormon hänger kvar långt senare.
Försvarare av beslutet vill belysa Hubbards personliga kamp med allvarliga idrottsskador och en omvärld som har svårt att acceptera transatleter. Att andra som kämpat minst lika hårt för att uppnå sin potential ser sig omsprungna av personer som inte tävlat seriöst på åratal eller som har flera gånger mer testosteron än dem är ett etiskt problem som man inte enkelt kan sopa under mattan.
Att män som är gamla nog för att avsluta sin karriär som elitidrottare byter kön kan vara något som sker oftare i framtiden. Farhågan finns att länder med omfattande system för doping uppmanar sina atleter att byta kön när fuskande på andra sätt blir svårare. Det vore ett allvarligt brott mot enskildas kroppsliga integritet.
Tyngdlyftningen kan mycket väl kastas ur OS av helt andra anledningar. Den internationella federationen är en av de mest korrupta organisationerna som finns inom idrotten. Länder arbetar systematiskt för att kringgå dopingtester och hämta hem fler medaljer.
”Konsekvenserna av generösa regler för personer som inte fötts som biologiska kvinnor behöver diskuteras och kommer bli än mer brännande framöver.”
Frågan om man skall tillåta inter- och transsexuella atleter att tävla mot kvinnor och i så fall med vilka begränsningar sker inte i ett vakuum. Systematiskt fuskande är ett faktum. Kvinnligt tävlande i tyngdlyftning har dessutom bara funnits i OS sedan 2000. Hur det utvecklas framöver svävar i ovisshet.
Konsekvenserna av generösa regler för personer som inte fötts som biologiska kvinnor behöver diskuteras och kommer bli än mer brännande framöver. Man kan inte klandra atleterna för att vilja tävla och vinna. Men få skulle hålla med om att dagens system rättvist hanterar etikens dilemma. Undfallenheten inför detta problem går ut över damidrotten generellt.
