GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Hur korrupta är vi egentligen?

På tio år kan mycket ha hänt med korruptionen i landet, men de yrkeskriminella har sannolikt haft annat att göra.
Ledare • Publicerad 25 juli 2022
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Regeringen har gett Statskontoret i uppgift att undersöka hur korruptionen i kommuner och regioner ter sig. Det är inte en dag för tidigt. Senast det skedde var 2012 och mycket har skett sedan dess. En av lärdomarna från den undersökningen var att många fått en vaksamhet mot fenomenet. I intervjuer var det betydligt fler tjänstemän som oroade sig än tidigare, samtidigt som de faktiska domarna rörande korruption var oförändrade. En trend var också att man hänvisade till andra myndigheter och organ som den troligast infekterade aktören, ju närmare frågorna kom den egna verksamheten desto mer säkra var offentliganställda att korruption inte förekom.

Försvann korruptionen när vi bytte sedlar, eller har den förvärrats?
Försvann korruptionen när vi bytte sedlar, eller har den förvärrats?Foto: JESSICA GOW / TT

Det låter mänskligt. Och kanske kommer man nå liknande resultat även i denna genomlysning. Men då lär det vara av andra anledningar. Sedan 2012 har regeringar och myndigheter tvingats jaga ikapp en ständigt växande välfärdsbrottslighet. Med de svårbedömda mörkertalen inkluderade räknar man med att denna brottslighet riktad mot skattemedel och välfärdssystemen omsätter cirka tjugo miljarder kronor per år. Det är två tredjedelar av Polismyndighetens anslag i den senaste budgeten. Det har förekommit enstaka fall där anställda på myndigheter med tillgång till stora register använt detta på otillbörliga sätt, men för det mesta går välfärdsbrottsligheten att genomföra helt utan korrupta tjänstemän.

Under samma tidsperiod har också bedrägeribrotten ökat markant. Digitaliseringen, och Sveriges lättåtkomliga personuppgifter, har gjort det enkelt att isolera äldre och sårbara personer i situationer där bedragare i lugn och ro kan länsa bankkonton. Personrån har blivit ovanligare eller utförs av andra skäl än att komma åt pengar.

Kvar blir kanske den korruption som identifierades för tio år sedan. Kommunala bolag pekades då ut som en särskild riskfaktor. De har många kontakter med utomstående säljare av tjänster och de skall skötas enligt marknadens logik. Samtidigt visade undersökningen att oron, och därmed också vaksamheten, för korruption var lägre i dessa bolag än andra delar av kommunsektorn.

Men det kan förstås också också visa sig att korruptionen ökat det senaste decenniet. En delförklaring kan i så fall bli att den granskande journalistiken på lokalnivå fått svårare att klara sig. 2011 började multinationella IT-företag erbjuda lokal och digital reklam, något som satte hård press på tidningsbranschen. Det som hotade var en situation där makthavare och tjänstemän på lokal nivå skulle bli utan den granskning som oberoende medier bidragit med. Statskontorets rapport beskriver två sorters korruption, en där enskilda personer låter sig mutas och en där det uppstår en tillåtande kultur av genvägar och egennytta.

Det är den senare kategorin som hotar om en kommun blir utan journalistisk bevakning, om det inte finns någon att vända sig till när kulturen på arbetsplatsen förvrids. Många lokaltidningar har klarat av anpassningen till ett nytt medieklimat, men insikten är också att nya förändringar kan komma snabbt.

Jacob SidenvallSkicka e-post