Annons

Hur mycket social dumpning?

Social dumpning låter riktigt otrevligt. Som om någon åkte ut i med stryktiggare på flaket till stans soptipp och tippade ned dem bland avskrädet. Vi har nog inte haft begreppet i bruk på mycket länge i Sverige, i den mån det alls har använts.
Ledare • Publicerad 19 november 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Nu är det tillbaka, och i en mjukare modern socialstatsform. Nu heter det till exempel ”aktiv medverkan till flytt” enligt Statskontoret. Men ett problem likaså.

Annons

Social dumpning anno 2020 innehåller nu inga tippar men väl kommuner som olagligen ställer som krav att man söker sig någon annanstans att bo för att få bidrag. För när vederbörande hittat en annan kommun upphört strax den första kommunens bidragsansvar.

Statskontoret har gjort en kartläggning av det här och funnit även en annat mönster, nämligen att det i hög grad är rika kommuner som dumpar och kommuner med mindre resurser, så kallade utflyttningskommuner, som får ta emot.

Det är kallhamrat minsann. De rör sig om personer som sällan eller aldrig kommer att betala skatt. Missbrukare av olika slag och nyanlända flyktingar med små möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden. De utgör således vandrande kommunala utgifter, och kommunpolitiker ser därför gärna att de vandrar vidare och blir någon kollegas utgift i en annan kommun. Flera kommuner uppgav i undersökningen att de till och med betalat första månadshyran för dem i den nya bostaden någonstans där borta.

I fallet med asylsökande går det hela på ett krasst plan att förstå. Kommunerna har aldrig fått ha ett ord med i laget när man beslutat om den extremt generösa svenska migrationspolitiken. De har istället fått ta emot en gigantisk övervältring av kostnader som staten inte velat veta av. Men två fel gör inte ett rätt. Det säger sig själv att det är en orimlig ordning att kommuner börjar kasta runt människor mellan sig som om de vore heta potatisar.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

I Statskontorets kartläggning har hundranittioen kommuner svarat. Men då saknas ju närmare hundra. Och frågan infinner sig förstås hur många av de där hundra som tillämpar dumpning och inte har någon vidare lust att tala om det.

Mottagande kommuner kan förstås också finnas bland de icke svarande. Men det gör bara problemet värre. För det innebär ju att fenomenets egentliga omfattning är okänt. Med andra ord: hur mycket social dumpning förekommer i Sverige? Vi vet inte. Statskontorets kartläggning visar på existensen av en sådan men är faktiskt inte en kartläggning fullt ut.

I alla händelser är det lätt att hålla med Statskontoret i dess slutsats, att staten måste ta i med hårdhandskarna för att få cyniska kommuner att upphöra med ofoget. Det är inte tillåtet att ställa utflyttningskrav på det sätt många tydligen gör. Det kommunala självstyret gör rimligtvis halt vid de gränser som trots allt är satta.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons