Idealfallet inte nog för att införa dödshjälp

”Ett vet jag som aldrig dör, domen över död man.” Det är svårt att inte tänka på dessa ord från Havamal efter debatten som uppstått efter att inspirationsföreläsaren och buddhistmunken Björn Natthiko Lindeblad bistådd av en läkare i förra veckan avslutade sitt liv.
Ledare • Publicerad 24 januari 2022
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Av reaktionerna förstår man att många intresserat sig för hans budskap och inspirerats av det. Liberalerna gick så långt att partiet nu vill driva att en rätt till dödshjälp skall bli en den av den gemensamma välfärden i Sverige. Enligt kommunikationsmaterialet är ”vi skyldiga honom det”. Med tanke på att Natthiko Lindeblad var en offentlig person och att hans död redan lett till politiska förslag får debatten sägas ligga öppen.

En kommentar om buddhismens förhållande till dödshjälp är på sin plats: ingen som tar läran om karma på allvar skulle avsluta världsligt lidande i förtid. Det skulle bädda för en sämre inkarnation i nästa liv. Det må vara en kalldusch för de svenskar och västerlänningar som intreserar sig för livsåskådningen: den har också en kärna. Hur Natthiko Lindeblad såg på detta senare i livet går förstås inte att sia om.

Dödshjälp är ett farligt koncept för ofullkomliga människor.
Dödshjälp är ett farligt koncept för ofullkomliga människor.Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Men åter till kampanjen för att införa dödshjälp. För det första är självmord inte straffbart, inte heller medhjälp till självmord. Däremot är uppmaning till självmord det. Det som förespråkarna för dödshjälp vill ha är att ett offentligt finansierat system, med den rättssäkerhet som vi förväntar oss av sådana, skall upprättas. Politikerna, bland annat Liberalernas Lina Nordqvist, uttalar utan minsta tvivel att en Lex Natthiko bör införas och skulle bli något bra som tjänar vårt samhälle.

Det är en blind optimism. Liberalismen och socialismen är utopiska ideologier så man får ha förståelse för att deras förfäktare också kan ha drag av utopiskt tänkande. Samtidigt brukar dessa politiker vara väl inlästa på andra världskrigets och Förintelsens fasor. De massmord som genomförts av helt vanliga människor borde vara det bergfasta beviset för att människohjärtat inte är att lita på. Potentialen till ondska, egoism och svek finns inom oss alla.

Ett offentligt system som tillhandahåller dödshjälp skall förvaltas av dessa bristfälliga och vacklande varelser. Samhälleliga ramar hjälper oss visserligen att fatta beslut på bättre grunder än bara våra egna drifter, förhoppningar och mål. Men det borde vara uppenbart att dessa samhällssystem också kan användas för att gömma sitt personliga ansvar.

Och även de som skall få tillgång till denna tjänst kommer att vara bristfulla människor. Alla kommer inte vara fängslande personligheter med talets gåva, fallet Natthiko Lindeblad är idealet som används som spjutspets för att driva på. Nästan inget av de länder (lika välmenande som Sverige) som infört dödshjälp har lyckats undvika fall som hamnat i en obehaglig gråzon där det är svårt att säga om personen som bett om dödshjälp gjort så utan yttre påverkan. Det är ett för högt pris.

Jacob SidenvallSkicka e-post