Inför vargen är alla ojämlika
I går kom bud om dramatiken i Spandelstorp i Karlskrona. Där hade man sett en varg. Man blev rädd, inte minst som det finns en skola i området. Polis fick samtal från boende och vänder sig snabbt till en jägare. Samma historia som i Tierp, med andra ord, där en varg sågs slå ned på ett rådjur i en privat trädgård.
Men Spandelstorp ligger ännu längre söderut och där är man än mer ovan vid vargens närvaro. Därför såg man till att inga elever i skolan fick gå ut. Det fanns ju en varg där någonstans!
En stilla tanke går förstås till områden i Värmland eller Dalarna. Där rör sig barn varje dag i trakter med kringströvande vargar. Det förväntas föräldrarna stillatigande acceptera. För vargen är ju ofarlig, har myndigheter och politiker bestämt. Den som påstår något annat är en fördomsfull varghatare.
Det är sannerligen ett lustigt sammanträffande, att ju längre söderut och ju närmare tätorter i Sverige man kommer, desto farligare blir vargen. Då upplöses tyst den officiella blomstertolkningen av vargens väsen. Inför vargen är vi alla inte jämlika. En del är mer skyddsvärda än andra.
Det här kommer bara bli mer och mer uppenbart i takt med att allt fler tätortsbor exponeras för vargen på samma sätt som landsbygdsbor alltid har varit tvungna att göra. Det kanske är lika bra att ändra på vargens officiella status så att polis och länsstyrelser kan agera konsekvent över hela landet? Innan myndigheterna gjort sig av med allt förtroendekapital i den här frågan?