Inget maktskifte möjligt utan hopp

”Land för hoppfulla”, var ett av Ulf Kristerssons ledord i sitt första tal som partiledare för Moderaterna.

Det anspelade på den moderata tilltron till människan utifrån den liberala tilltron till framsteget. Och det kopplade samman individen med den gemensamma ramen, det land som kan utvecklas, som kan bli bättre.

En annan positiv syn på människan finns hos kristdemokratin som förvaltar en lång historisk tradition där människans roll som skapande varelse.

Det är variationer på samma tema. I landet som Kristersson talade om ingår alla, ingen exkluderas. I Kristdemokraternas vision betonas människan också som social varelse.

Här finns en gemensam ideologisk nämnare. Samhällsproblem - klimat, kriminalitet och integration - kan lösas av den skapande människan.

Det är traditioner att påminna om inför den valrörelse som redan har börjat och där alla diskussioner om ett borgerligt regeringsalternativ börjar och slutar med Sverigedemokraterna. Den tidiga valrörelsen går Jimmie Åkessons väg.

Det gäller lokalt i Kronoberg där ledande kommunala M-företrädare i Tingsryd och Alvesta har gått över till SD efter interna partikonflikter. Det gäller nationellt där den politiska diskussionen åter handlar om etiketter istället för om policy och innehåll.

Blåbruntemat drar fokus mot en problematisk historia, om än på ett förenklat och onyanserat sätt, men för samtidigt blicken bort från politikens innehåll. Bort från svagheterna i Sverigedemokraternas ekonomiska politik, bort från dess vilja att plocka det bästa från vänster och höger och bort från partiets svajande inställning till internationella samarbeten i EU och Nato. På de punkterna har intresset varit noll från dem som ser sig som SD-kritiker. Och sedan har de skakat på huvudet, närmast chockerade över SD:s starka ställning i opinionen.

Ingen tvekan råder annars om inför nästa val att Sverigedemokraterna delar problembeskrivningar med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna när det gäller för Sverige så centrala frågor som kriminalitet, integration och energipolitik.

Men det är lösningarna som långsiktigt skiljer sig. SD och den radikala högerpopulismen som partiet är en del av är skickliga på att se och identifiera problem, men i dess natur ligger att pessimismen både är drivkraften och grunden för framgång.

”Land för hoppfulla”, skulle aldrig kunna bli en slogan. Och bilden av människan som en social varelse i kristdemokraternas tappning strider med det etniska perspektiv som SD har på både samhälle och nation.

I den valrörelse som kommer kan Ulf Kristersson inte sälja in sitt regeringsalternativ med den strategi som fungerade så bra för Fredrik Reinfeldt 2006. Då hette det att allianspartierna hade en gemensam värdegrund. Och det klämkäcka orden ”vi som har roligast vinner” upprepades.

Regeringsalternativet 2022 bygger på parlamentariska realiteter och delvis gemensamma problembeskrivningar. Inget annat.

Då blir det desto viktigare för Ulf Kristersson att visa på hoppet som en skiljelinje. och för Ebba Busch att påminna om människans kreativa kraft i den valrörelse som väntar.