Inget mörker för evigt

Med de begränsningar som införts i samhället de senaste veckorna för att hindra spridningen av Corona, blir årets påskfirande en tid som kommer att leva kvar i människors minne . Stilla veckan gör nu för de flesta för första gången på länge skäl för sitt namn.

Ledare • Publicerad 9 april 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

I sociala medier har man den senaste tiden kunnat se en kampanj från 1177 Vårdguiden spridas. Mot en bakgrund i rosa radas veckodagarna i den nu innevarande Stilla veckan upp, den ena efter den andra, i olika nyanser av rött. Med skillnaden att de alla har fått nya namn. Långonsdag. Långtorsdag, istället för Skärtorsdag. Långlördag, och så vidare.

Annons

Poängen är så klart att uppmana folk att stanna hemma i påsk, på grund av risken för Corona. Att hålla sig på plats i hemmets trygga vrå och skippa en exotisk påskresa med familjen kan förstås för en del upplevas som både tråkigt och frustrerande. Lite som en utsträckt Långfredag, så som den iakttogs i gamla tider då lek och spel skulle undvikas. Budskapet går fram och den är rolig – kanske kommer denna kampanj och Region Skånes ”Tvättbjörne” att leva kvar i kulturen som minnen av denna kris, liksom ”en svensk tiger” från beredskapstiden.

När man fnissat färdigt åt den roliga kampanjen infinner sig dock även eftertanken.

Dels är det i sig fascinerande att en kampanj som i så pass hög grad öppet anspelar på ett religiöst tema både drivs från myndighetshåll och inte bara förstås, utan accepteras och gillas av breda folklager.

Se där ytterligare en tankeställare som får en att fundera lite över hur djupt den där (ö)kända sekulariseringen av det svenska samhället egentligen sitter, och vad den egentligen innebär. Att staten är sekulär innebär inte nödvändigtvis att samhället är, eller skall vara det.

Att folket i allmänhet inte längre är särskilt kyrksamt innebär inte heller att det därmed också har tappat all känsla för tillvarons andliga aspekter, eller att de religiösa behoven i samhället försvunnit. Församlingar och samfund har alltjämt en uppgift att fylla, och nog finns det – uppenbarligen – beröringsytor genom vilka kyrkor kan nå ut till folk och slå an en sträng i deras hjärtan, om man ids. Kan Vårdguiden det borde väl kyrkan inte vara sämre.

Med de karantänåtgärder som genomförs i Sverige och andra länder är det också verkligen på sätt och vis som att samhället har försatts i ett gemensamt hållande av fastetiden, perioden innan påsk då man traditionellt avstår från viss mat och lever enklare. Även om den kollektiva ökenvandringen i detta fall sträcker sig till social distansering, istället för traditionell askes, och har syftet att begränsa smittspridning snarare än att reflektera över Jesu lidande.

Långfredag hela veckan, så att säga. Eller hela månaden, rättare sagt. Idag är det blott Skärtorsdag. Än står vi inför Långfredagen. Mörker och lidande väntar fortfarande runt hörnet. Men som kungen påpekade i sitt hyllade tal till Sverige i söndags: Även om "vandringen är lång och mödosam" så kommer inte mörkret att vara för evigt. Ord som man kan passa på att reflektera över både en och två gånger, nu när man nödgas stanna hemma i stillhet.