Innovationer som frö bland tistlar

Förra året satsade myndigheten för innovationssatsningar, Vinnova, två miljarder kronor.

Vad kom då ut av satsningarna? Säg det. Uppföljning, utvärdering och effektanalyser lämnar en hel del att önska. Det anser också Vinnova, som nu strävar efter att utveckla kontrollen.

Professorn i innovationssystem, Charles Edquist, vid Lunds universitet förklarar i tidningen Entreprenör vad som kallas den svenska paradoxen: att Sverige satsar mer än många andra länder på forskning och utveckling, utan att vi för den skull får ut mer i andra änden i form av innovationer på marknaden.

Bläckstråleskrivaren hade kunnat bli en svensk paradprodukt, efter två svenska forskargruppers tekniska genombrott på 1970-talet. Men rättigheterna hamnade istället i USA och Japan. Så finns det också framgångsexempel. En analys av nackskadeforskningen visar att satsningar på 100 miljoner kronor gett över fem miljarder kronor tillbaka i ökad samhällsnytta, och dessutom ökad konkurrenskraft inom fordonsindustrin.

En förklaring till paradoxen kan ligga skattesystemet. Bolag med goda idéer klarar inte alltid att finansiera sin verksamhet. Nya ägare måste då komma till. Det är inte minst aktuellt under den lågkonjunktur som följt av den finansiella krisen. Men ett hinder är att nya ägare är förbjudna att göra avdrag för förluster före ägarskiftet tidigare än fem år efter ägarbytet. Det bromsar investerare och därmed också möjligheterna till luft under vingarna för lovande verksamheter.

Det finns också anledning att blicka ut i Europa, där de flesta länder har någon typ av skattestimulans för forskning och utveckling. Sverige utgör tillsammans med Finland undantagen. I Storbritannien medges med få reservationer full och omedelbar avskrivning av forsknings- och utvecklingssatsningar. Även Frankrike och Nederländerna har modeller för innovationsstimulans i skattesystemet. Kanske är grannen Norge ett mer nära och aktuellt exempel att studera. Den som satsar i ett innovationsprojekt får omedelbar avskrivning med 30 procent. Den officiella utvärdering som gjorts pekar på goda resultat.

Det räcker således inte med innovationer i sig. Vi kan vara världsbäst på att satsa pengar på forskning. Men om inte produkterna kommersialiseras faller de frön innovationerna utgör bland tistlarna. Eller hamnar i händerna på länder som bättre förstår dess potential.