Annons

Insikter i krisen

Människors beteende i kris är ingen nyhet, därför behövs beredskapen.
Publicerad 5 maj 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

I Knut Hamsuns bok August världsomseglaren skriven 1930 förvånar den unge storbonden i bygden med att tömma sina förråd och dela ut mat till den svältande byn. Svältkrisen i berättelsen har uppstått genom en kombination av dåligt fiske i nordnorge, dålig skörd och att människor i byn styckat av sina små åkerlappar för husbyggen. Bondens gest bygger på insikten om att kriser slår ut normala rutiner och normer. Mycket riktigt dyker det, någon vecka efter matleveransen, upp vagt bekanta personer på hans gård för att undersöka om bonden trots allt behållit något för sig själv och sin familj.

Foto: Scanpix

Vem skulle acceptera att livsmedelsproducenter höjer priser kraftigt om det skulle råda matbrist? Och vem skulle acceptera att vårdpersonal, när den behövs som mest, slutar arbeta?

Annons

Turerna kring skyddsstopp inom vård och andra viktiga verksamheter är genanta. I påskas fick SKR, arbetsgivar- och intresseorganisation för kommuner och regioner, inflytande över hur Arbetsmiljöverket tolkade beslutet om ett skyddsstopp på ett vårdboende där personalen saknade utrustning för att minska smittspridning.

I Stockholm har fackförbundet Kommunal avslöjat att fyrtio procent av de som arbetar inom den kommunala äldrevården är visstidsanställda med timlön. Tjugotre procent av de arbetade timmarna utförs av visstidspersonal. Det som i vanliga fall innebär att de äldre tvingas släppa in främlingar i sina hem har i Coronakrisen inneburit en enormt ökad otrygghet.

Det är fascinerande att se saker som i normalläge är små bekymmer som vi helst skulle vilja göra bättre bli till farliga blottor under en kris.

I framtiden bör man se till så att äldrevården präglas av större kontinuitet för de äldre. Det handlar inte bara om lönen utan idag även om arbetsvillkor. Krisen har också understrukit värdet av en pålitlig, inhemsk livsmedelsförsörjning.

I en kris lär man sig detta. Men man har inte möjlighet att kompensera de som tar de största riskerna. Skyddsutrustning och resurserna fördelas så gott man kan, men om normala rutiner kommer i vägen rundas de. Troligen tar Kommunal med sig detta in i årets löneförhandling. Plötsligt har den potentiella risken blivit verklig, och bör kompenseras på något sätt.

Det är förstås illa att skyddsrutiner åsidosätts, eller snarare, förhindras från att kunna åberopas generellt. Det är också illa att det är personal inom så kallade pliktyrken som tvingas ta den smällen. Den stora ökningen av unga som sökt vårdutbildningar till hösten vittnar dock om att det fortfarande finns människor som vill ge sig in i sådana situationer. Utan den typen av personer stannar samhället.

När krisen är över kommer vi, både som individer och samhälle, se över vårt agerande. Vissa kommer att behöva skämmas och inse att man lät rädslan försätta andra i fara. Men alla kommer att behövas i arbetet med att utforma ett stadigare samhälle som förmår ta bättre hand om dem som plötsligt blir så oundgängliga att deras skydd eller kompensation vänds emot dem.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons