Inte upp till hjärtat
Hanteringen av unga ensamkommande migranter har lämnat mycket att önska. Särskilt vad gäller rättssäkerhet och förutsägbarhet. Rimligen har det bidragit till det stora engagemang som uppstått kring gruppen.
Ytterligare ett exempel på oförutsägbarheten kommer från Sveriges Radios P3 Nyheter som undersökt om partifärg spelat in när nämndemän deltagit i beslut om uppehållstillstånd i migrationsdomstolar. Det är förstås avslöjande. Fyrtiofyra procent av Kristdemokratiska nämndemän röstade vid minst ett tillfälle för att låta ensamkommande stanna. Miljöpartistiska och vänsterpartistiska låg inte långt efter i ja-sägandet. Av sverigedemokratiska nämndemän bar det bara tjugoen procent som någon gång tagit ställning för att uppehållstillstånd skulle ges till ensamkommande. Underlaget är sjuhundrafemtio mål under arton månader så det är svårt att ignorera.
Dels visar detta att Kristdemokraterna fortfarande är ett brett parti som samlar människor med olika uppfattningar i migrationsfrågor. Men framför allt visar det förstås att processen för att söka asyl och uppehållstillstånd behöver bli bättre. Det bör till exempel vara lika stor arbetsinsats och samma beviskrav för asylhandläggare att ge bifall som att ge avslag. Man behöver ställa högre krav på att asylsökanden kan göra sin ålder mer än bara trolig. Anledningen till att kontroversiella metoder som röntgen av leder för åldersbedömning har blivit aktuella är ju att man haft vaga förväntningar på bevisläget från början.
Denna vaghet verkar alltså följa med hela vägen in till migrationsdomstolarna, och väl där finns utrymme för politiska uppfattningar att fälla avgörandet. Det finns förstås utrymme för att Sveriges Radios undersökning inte ger hela bilden –hur aktiva är de olika nämndemännen? Men också utrymme för att kärnan i varje rättegång, tolkningen av lagar, kan landa på detta vis. Ytterligare en faktor är att det är domarna som fäller avgörandet och inte nämndemännen, så även om nämndemän låter sina hjärtan styra åt olika håll så måste inte det gå ut över det slutliga avgörandet.
Moderaterna föreslog för ett par veckor sedan att en haverikommission skall ges uppdraget att utreda gymnasielagen. Det vore välkommet. Lagen är ett valhänt försök till att genomföra en asylamnesti för en snävt avgränsad grupp som sökt sig till vårt land under andra förutsättningar. Vi behöver få klarhet i hur denna juridiskt märkliga konstruktion kom till och var tänkt att fungera. Men vi behöver också ta ett större grepp kring asylsystemet och utforma det utan påverkan av särskilt ömmande fall eller press från en uppjagad främlingsfientlig opinion. Rättssäkerheten måste upprätthållas och asylmottagandet måste dimensioneras för att inte skada den: man skall inte kunna få uppehållstillstånd genom överbelastning av asylsystemet.