Jakten på lo fångar människan
Så avslutades lodjursjakten i länet för det här året. Det tog en vecka att fälla de nio djur som licensjakten tillåtit. Smålandsposten har följt jakten noga och rapporterat om dess olika delar. Hoten från djurrättsextremister, jägarens känslor inför det nedlagda bytet och kontrollantens noggranna arbete för att undersöka så att allt gått rätt till.
All jakt är ett kulturellt fenomen, men denna jakt på stora rovdjur är som en prisma som speglar många olika aspekter av vårt samhälle. Jakten är beslutad av myndigheter efter seriösa undersökningar om lämplighet och hållbarhet. Det beslutet bygger på en avvägning mellan människan och naturen, även om årets jakt tillät ovanligt många dödade djur har den inte hotat den svenska lodjursstammen. Det borde vara nog motivering för de flesta.
Och det är det förstås. Den stora majoriteten har respekt för myndighetsbeslut och förståelse för att man får acceptera saker även om man själv inte tar del av eller uppskattar dem. Det är just det som skiljer extremister från mängden. Men jakten i Kronoberg har inte utsatts för sabotage. Här finns fortfarande intakta samhällskontrakt där människor står ut med varandras olikheter. I jägarkretsar minns man dock säkert att en man för ett par år sedan fälldes för sin skadegörelse av jakttorn.
Det är inte konstigt att det är jakten på rovdjur som ställer saken på sin spets. I regel äter man inte rovdjur, nyttan består mest i att hålla populationerna på lagom nivå. Detta lagom avgörs av vad som är bra för dem, för deras bytesdjur och för människorna och deras djurhållning. Lodjur är toppredatorer, alltså de som skulle stått högst i näringskedjan om inte människan varit där med sin förmåga till planering och samarbete. Rovdjursjakten är symbolen för en kuvad natur.
Det är också därför frågan om troféer bränner för en del. Jägaren förutsätts vara driven av hybris och självhävdelse, de anses vara trögfattade som måste döda ett högspecialiserat djur för att begripa att de står över naturen, något som jaktmotståndaren enkelt insett och lidelsefullt beklagar. Men denna förklaringsmodell är byggd på råa fördomar, som ibland följer med den som anser sig vara upplyst.
När de stora sanningarna, i form av religion och politiska ideologier, allt mer faller samman är det inte självklart att rationalism tar deras plats. ”När människor slutar tro på Gud, slutar de inte tro, istället kan de tro på vad som helst” är ett citat som brukar tillskrivas författaren och debattören GK Chesterton. Och även om man inte skriver under på hans världsbild ligger det ett korn av sanning i detta. Dagens människor tror på mycket.
Alternativrörelser, ofta med udden riktat mot mänsklig kultur har blivit en etablerad kanal för människors längtan efter något som bryter vardagen. Flera av dessa går ut på att degradera människan från den plats som förvaltare av skapelsen som hon haft i den kristna kulturen. Att ställa henne i naturen istället för över den. I vissa rörelser är ett av syftena att släppa lös just den djuriska kraft som kristendomen i snart två årtusenden försökt tygla. Det är inte konstigt att förvaltarskapstanken utmanas och kommer att utmanas mer och mer.
