GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Julduell om människans värde

Lagom till jul fick Sverige till slut en intressant kulturdebatt. Passande nog, både för högtiden och ledarsidan, kretsar den kring kristna värderingar. Därför blir årets julledare lite annorlunda.
Ledare • Publicerad 23 december 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Saken gäller människans värde. Kristendomen lär att varje människa har ett värde som inte får kränkas. Denna etiska ståndpunkt grundas i att religionen lär ut att människan är skapad till Guds avbild och att denna gudom beslöt att bli människa för att kunna reparera en relation som blivit trasig. Det lilla sårbara Jesusbarnet var ett förtroende som överlämnades till människorna och förutsättningen för att relationen skulle gå att reparera.

Även om man inte bekänner sig till kristendomen firar de flesta i Sverige jul. De flesta av oss går ju också med på att alla människor har högt och lika värde. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter har nyligen gjorts till svensk lag och de flesta skolor har en värdegrund som kräver att barnen lärs att alla människor har ett okränkbart värde.

Kulturskribenten och filosofistudenten Lapo Lappin startade kulturstriden när han i tidskriften Kvartal påpekade att Statens medicinetiska råd (SMER) tidigare i december bjöd in till seminarium där två personer som inte tror på ett okränkbart människovärde medverkade. Det gällde den australiensiske filosofen Peter Singer och filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö som båda bekänner sig till utilitarismen. Seminariet anordnades också för att hylla Tännsjös bidrag till den medicinska etiken. Utilitarismen är en filosofisk skola som menar att etiska beslut bör fattas uteslutande utifrån vad som skapar mest lycka och som undviker mest lidande. Lappin redogjorde helt enkelt för vad dessa två filosofer kommit fram till.

Även Lars Sandman, Professor i hälso- och sjukvårdsetik vid Linköpings universitet omnämndes i texten och kände sig manad att svara. Det Lappin ägnade sig åt, menade Sandman, var att klumpa ihop honom med uppfattningar som han inte delar.

Vid sidlinjen stod en rad personer med både liberal och socialistisk hemvist och hejade på professorerna. Lappins redogörelse för Singers och Tännsjös slutsatser ansågs vara ett övertramp. Det påstods vara försåtligt att rycka åsikterna ur deras sammanhang: ett hot mot den akademiska friheten och ett uttryck för det som kommit att kallas Cancel culture (att man försöker få folk avsatta från de jobb och positioner de innehar istället för att bemöta dem i sak).

För den åskådare som stod på andra sidlinjen var denna reaktion svårbegriplig. En filosofs uppgift är väl ändå att tänka och resonera för att landa i slutsatser? Detta är helt enkelt Peter Singers och Torbjörn Tännsjös jobb. Deras syn på förståndshandikappade som mindre värda är inte privata åsikter som dragits fram från något obskyrt forum på internet, utan något de utmejslat inom ramen för sina respektive yrkesgärningar.

De upprörda reaktionerna mot att filosofernas tankeslut presenteras inför öppen ridå verkade handla just om att allmänheten fick se något den inte skulle. Man måste kanske ha läst ett visst antal terminer filosofi för att kunna utveckla överseende med att etikprofessorer försvarar terrordåd eller ursäktar våldtäkter på förståndshandikappade. Det var tydligen vulgärt att öppna seminariet för den obildade massan.

Jul i pandemins tid ställer frågan om människovärde på sin spets.
Jul i pandemins tid ställer frågan om människovärde på sin spets.Foto: Alberto Pezzali

I försvaret av utilitarismen skedde också ett märkligt rollskifte. Två etablerade professorer gjorde vad de kunde för att framställa sig som så svaga och utsatta som möjligt. Det var kulturskribenten med den fläckade katolska kyrkan i ryggen som anföll personer som nu riskerade att bli utkastade från sina institutioner och kanske även från samhället. Att vara offer är en trygg sits i svensk debatt. Men det rimmar illa med det förakt för svaghet som dessa professorer ger uttryck för.

Lappins slutreplik satte ljuset på det som faktiskt behöver belysas: mycket få av Sveriges etiker (även de kopplade till vårdfrågor) tycks skriva under på att människan har ett okränkbart värde. Inte ens Sandman, som tog avstånd från Tännsjös och Singers uppfattningar, ville medge att människan i filosofisk mening har ett värde som inte får kränkas.

Det avgörande är förstås att undersöka hur denna människosyn påverkat Sveriges hantering av Coronapandemin. Sveriges olika etiska råd påverkar hur vårdinstitutioner ser på sina uppdrag och om människovärdet är en princip som inte grundas i övertygelse utan ses som något praktiskt för samhället utifrån ”moralpsykologi” (för att hänvisa till Sandman) så finns förstås en risk för att andra principer vägleder prioriteringar inom vården. I klartext: har vårdinsatser, på grund av filosofiska resonemang om att alla människor inte har samma värde, uteblivit?

Det kan göra ont att närma sig dessa frågor, och visst vore det olyckligt om det ledde till populistiskt hetsande. Men uppenbarligen finns det inte intresse för diskussionen inom den svenska filosofins finrum. Då får man kanske tolerera att den förs på andra ställen.

Med snart två år av pandemi bakom oss är denna jul, trots pågående smittspridning, en plats i tiden och rummet för andhämtning. Med diskussionen om utilitarismens position i Sverige ges också möjlighet till eftertanke. Barnkonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter lyfts ständigt fram som etiska grundvalar för vårt samhälle, men är det säkert att förankringen är så grundmurad? I praktiken krävs ofta något ytterligare för att övertygelsen skall internaliseras, göras till ens egen. I julens budskap finns en berättelse om ett svagt barn och hur vi förhåller oss till det. Den berättelsen kan ge den förankring som behövs för att med kraft försvara alla människors värde och värdighet.

Jacob SidenvallSkicka e-post