Kannibalism för klimatet
Forskaren, professor Magnus Söderlund vid Handelshögskolan i Stockholm, är ekonom men ägnar sig i hög grad åt beteendevetenskap, något som framgår av hans språkbruk. Söderlund identifierar tre tabun kring att äta andra människor. Nämligen ett tabu mot att döda medmänniskor, ett tabu mot att vanhelga döda människokroppar och ett tabu mot ovanliga livsmedel. Han konstaterar att ”folk i allmänhet är lite lätt konservativa när det gäller att äta saker som de… inte är vana vid”.
Söderlund förhåller sig alltigenom vetenskapligt, alltså sakligt, distanserat och abstrakt. Det finns givetvis ett stort värde i att forskare kan skärskåda frågor fritt och förutsättningslöst, utan hänsyn till samhälleliga normer. Samtidigt sällar sig Söderlunds resonemang till ett infekterat offentligt samtal om klimatet.
Den kannibalism för klimatet som diskuterades i TV4 har en stark biton av så kallad moralisk nihilism, då föreskrifter om att inte döda och konsumera medmänniskor utmålas som godtyckliga – som sociala konstruktioner, för att använda en modefras. Resonemanget är även påtagligt utilitaristiskt, eftersom allting skall underordnas en maximering av klimatnyttan. Båda dessa inslag skär sig mot tanken om ett människovärde.
Det största problemet med idén om kannibalism för klimatet är dock att den tänjer ytterligare på gränser som redan är farligt utspända. Till exempel har andra debattörer förespråkat diktatur i klimatets namn. Filosofen Torbjörn Tännsjö efterlyste förra året en global despoti för klimatet i Dagens Nyheter (28/11), ett uppslag Europaparlamentarikern Pär Holmgren (MP) då beskrev som intressant och modigt.
Så, vad är nästa extrema åtgärd för klimatets skull som kommer att beredas utrymme i de breda massmedierna? Vi behöver kanske inte leta så länge för att hitta svaret. Den uppmärksammade finske miljöaktivisten och djupekologen Pentti Linkola har i många år förespråkat befolkningsminskning och reglering av den mänskliga fortplantningen. Liknande synsätt återfinns på flera håll i världen, bland annat hos den amerikanska organisationen The Voluntary Human Extinction Movement, vars målsättning är att mänskligheten skall upphöra genom att barnafödandet gör det.
Om utilitarismen och den moraliska nihilismen drivs till sin spets blir det inte längre kannibalism eller diktatur som utgör frontlinjen för de mer långtgående klimatdebattörerna, utan ännu värre saker. Vi bör akta på att det offentliga samtalet inte styrs i den riktningen.
