KD blandar bark i brödet
Vi pressträffen med partiledare Ebba Busch och ekonomiskpolitisk talesperson Jakob Forssmed framträdde ett mönster. Kristdemokraterna är villiga att spendera pengar för att få till bra satsningar. Det är kanske lite naivt uttryckt men det stakar faktiskt ut en egen väg: skattesänkningar är inte det primära målet och inte heller att gömma undan problem i åtgärder med låg evidens.
KD vill göra en stor satsning mot arbetslösheten och särskilt Långtidsvarianten. Man identifierar att den riskerar att växa i efterdyningarna av pandemin. Nästan hälften av de som är inskriva hos Arbetsförmedlingen har varit det i tolv månader eller längre. Men den gruppen som vuxit snabbast är den som är på väg in i långtidsarbetslösheten, gruppen som varit arbetslös i sex till tolv månader.
För att möta detta vill man viga miljarder till nystartsjobb. Det är ett verktyg som även regeringen vill satsa på, men regeringen håller också fast vid att parallellt satsa på de statliga extratjänsterna. Det är en reform som redan är väl kartlagd. Utvärderingar visar att den är extremt dyr och att den inte hjälper människor till sysselsättning. Man betalar människor hela månadslöner för att vara på arbetsplatser där de inte behövs och inte kan få jobb när de statliga pengarna tar slut.
Det visste vi redan efter första mandatperioden med Löfvenregering, ändå återkommer extratjänsterna eftersom de bättrar på statistiken för sysselsättning. Kristdemokraterna kan här komma med ett konstruktivt bidrag genom att vägra lägga pengar på den sortens tomma reformer.
Liknande inställning har man inför vårdfrågor. Utan hänsyn till invanda lösningar vill man spendera pengar så effektivt som möjligt. Det borde finnas en grupp väljare som tilltalas av detta.
Liberalerna fokuserar i sin skuggbudget på skolan. En särskild satsning görs på att höja lönerna för lärare i utsatta områden. Man vill också att skolan förstatligas senast 2026. Det är ett drastiskt sätt att återföra kontrollen till staten med målet att förbättra likvärdigheten i skolan runt om i landet. Det är något som också gör det lättare att kontrollera förutsättningarna för lärare. Det innebär i sig inte en förbättring utan innebär att fler ägg läggs i samma korg. Alltså krävs noggrann kontroll av ett så stort system.
Det andra fokusområdet är integrationen. Liberalerna lyfter fram sin gamla tanke om språkkrav för medborgarskap. Det är en rimlig förväntan i ett land som har så god tillgång till tolkar och resurser för att underlätta tvåspråkighet. Infrastrukturen för att hjälpa och stötta finns redan på plats, det är inte konstigt att komma med förväntningar på dem som vill bli medborgare.
Både Kristdemokraterna och Liberalerna har trogna kärnväljare men också behov av att locka större grupper. Deras budgetar visar på partiernas särprägel gentemot Moderaterna, nu behövs starka berättelser för att förmedla till väljarna att partierna behövs i svensk politik.
