KD tar över sjukvården
Det är tydligt vilket parti i regeringen det är som får sätta sin prägel på sjukvårdspolitiken. Kristdemokraterna har med Acko Ankarberg Johansson på posten som sjukvårdsminister kunnat få genomslag för sina mål. Visionen om avskaffade vårdregioner ligger än så länge bortom horisonten, men budgetnyheterna för sjukvården drar mot ökad jämlikhet.
I det långa perspektivet ser alla bedömare samma sak: stora kostnadsökningar, ökat vårdbehov och ännu svårare att rekrytera personal. Det handlar om att vi lever längre och att befolkningen ökar, men befolkningspyramiden är inte längre pyramidformad. Den ser mer ut som en rödbeta med spetsen uppåt: färre barn än unga och medelålders vuxna. Den formen kommer att leda till svår personalbrist om ett antal år.
Regeringen kommer att baka ihop olika stöd till regionerna och ge ut som ett generellt stöd som omfattar tre miljarder kronor. Pengarna delas ut efter hur mycket och dyr vård som bedrivs i regionen. Att regionerna slipper skriva ansökningar kan minska administrationen markant och kommer att gynna de mindre aktörerna. Region Kronoberg får räknas till en av dem som troligen kommer att kunna viga mer personal och resurser till verksamheten istället för att ansöka om och administrera stödpengar.
Dessutom minskar detta den politiska styrningen av vården. Regionerna får själva avgöra vilka insatser och vårdformer som är mest rationella, ett uttryck för de borgerliga partiernas tilltro till professionerna.
Till detta kommer en och en halv miljard extra som ges till den som kortar vårdköerna. Detta innebär, som uppmärksamma läsare säkert inser, att man från politikens sida trots allt petar i verksamheten. Men kömiljarden är en beprövad reform som vid upprepade tillfällen visat sig ha effekt. Pengarna kopplas till vårdregionens förmåga att korta ned tiden som patienterna får vänta på vårdkontakt och insatser.
Sjukvårdsministern, och vice statsminister Ebba Busch som också närvarade vid pressträffen, betonade att tillgången till vård ser ganska olik ut beroende på var i landet man bor. Tiden i kö för ett första besök varierar från tjugotre till etthundrafem dagar. Disponibla vårdplatser per tusen invånare varierar mellan 1,4 och 2,2, det är små siffror men procentuellt stor skillnad.
Det är den här typen av skillnader som Kristdemokraterna vill få bort med sin vision om avskaffade vårdregioner. Det skulle frigöra resurser och ge betydligt bättre överblick, även om den överblicken skulle utgå från Stockholm med allt vad det innebär. En vinst som några tänker sig är att regionpolitikerna skulle bli arbetslösa, även det en besparing. Men regionerna ägnar sig åt mer än sjukvård, transporter och infrastruktur är gemensamma angelägenheter som verkligen passar bra att hanteras på denna politiska nivå.
Reformerna som regeringen föreslår drar alltså åt detta håll utan att undergräva regionerna. Kanske är det en rimlig kompromiss: ökad jämlikhet i tillgång till vård och fortsatt regional självständighet.
