Kinas nakna maktanspråk

Vi har skrivit det förut och vi skriver det igen: Vi befinner oss i ett nytt kallt krig. Och det finns åtminstone två aspekter som skiljer det slags krig vi levde under på Sovjetunionens tid. Dels att det inte är Sovjet utan Kina som numera är det globala hotet mot frihet. Dels att Sverige inte kan, bör eller får ställa sig ”neutralt” i spänningsfältet. Det handlar inte om en konflikt mellan USA och Kina där båda är lika goda kålsupare. Det handlar om den anständiga delen av världen gentemot en terrorstat.

Ledare • Publicerad 8 september 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Men det finns tecken på att Sverige kommer att röra sig i rätt riktning. Om inte annat så av självbevarelsedrift. Att Kina köper upp så pass mycket av svenskt företagande som de gör har fått regeringen att reagera, om än inte starkt nog. Men regeringen talar något som liknar klarspråk. Kinas klumpiga diplomatiska aggressivitet spelar dem inte alltid i händerna.

Annons

Men sedan 2018 har ambassaden åtminstone i Sverige också börjat utöva påtryckningar på civila svenska institutioner samt enskilda medborgare. Tankesmedjan Frivärld har i den färska rapporten ”Kinas attacker för att tysta kritiker” kartlagt detta ofog så gott det går.

Man finner att ambassaden ihärdigt och konsekvent har försökt tysta allt och alla som vill uppmärksamma Kinas och kommunistpartiets brott mot mänskliga rättigheter. Ambassaden uppmärksammar noga åsiktsyttringar till försvar för till exempel folkmordet av uigurer och behandlingen av den svenske medborgaren Gui Minhai. Man kontaktar partier, redaktioner och myndigheter med samma obekymmersamma hotfullhet. Frivärld har räknat till sextiosju utfall i sådana ärenden, men mörkertalet är förstås större.

Det finns bokstavligen inga gränser för Kinas diktatoriska ambitioner. När den internationellt uppmärksammade ekonomen Thomas Pikettys bok ”Kapital och ideologi” skulle översättas till kinesiska krävde det kinesiska förlaget att de sidor som handlade om Kina och var ofördelaktiga skulle strykas. Piketty vägrade.

Nu hade Piketty inte så mycket att förlora i det fallet, han har så att säga råd att strunta i Kina. Men det hedrar honom likväl – trots hans teoretiska tillkortakommanden. Men framför allt säger det någon om vilket slag spel Kina har riggat och tvingar västvärlden att spela.

När europeiska länder kände sig hugade att ta ton mot Kina för dess cyniska agerande i samband med coronavirusets utbredning blev det fort ganska tyst. Kinesiska diplomater påminde med eftertryck om hur de ekonomisk relationerna mellan länderna ser ut. Sedan dess har inget europeiskt land velat ta bladet från munnen, i alla fall inte i samma utsträckning som USA som har ekonomiska muskler nog att göra det.

Det är också en ideologisk läxa för västvärlden att svälja. Inlemmandet av Kina i den kapitalistiska världsekonomin har inte lett till att landet har blivit öppet och liberalt som allmänt förutsattes. Istället förvandlades ekonomiska realiteter till ett instrument för nakna maktanspråk. Det är det nya kalla krigets miljö. Här finns ingen ”mellanplats” för länder som Sverige.