Klimat för moralister
En köttskatt skulle sannolikt slå hårt mot svenska bönder. Redan i dag väljer många i Sverige att köpa importerat kött i stället för svenskt, eftersom det importerade köttet ofta är billigare då svenska köttproducenter lyder under internationellt sett hårda miljö- och djurskyddslagar. Med en straffskatt på kött skulle både det importerade och det svenska köttet bli dyrare än i dag, och i stället för att dra ned på köttkonsumtionen skulle troligen fler konsumenter välja importerat kött.
Detta skulle i sin tur få tråkiga konsekvenser: Ytterligare avfolkad glesbygd, arbetslöshet bland före detta jordbrukare och igenvuxna betesmarker med minskad biologisk mångfald. Ulf Lundells öppna landskap skulle bli ett nostalgiskt minne.
Dessutom är det enögt att bara betrakta köttproduktion som en klimatfråga, och bortse från andra miljöfaktorer. Jordbruksverket påpekar att nötdjur som får gå ute och beta hör till de värsta klimatbovarna, eftersom effektiviteten i sådan djurhållning inte är lika hög som i mer industrialiserade varianter där djuren står inspärrade och utfodras. Men att kor får gå ute och beta innebär att de får utöva sitt naturliga beteende, vilket är en viktig djurskyddsfaktor. I Sverige förknippar man den goda djurmiljön med att svenska bönder har lyckats minimera antibiotikaanvändningen till djuren. Det har betydelse för att bekämpa antibiotikaresistensen hos människor. Men litet antibiotikaresistens kanske vi måste leva med, för att kunna ha ett gott klimatsamvete när köttskatten har drivit fram en helt industriell köttproduktion?
För att vara en myndighet som ska arbeta för ”ett gott djurskydd, och ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet” verkar Jordbruksmyndigheten vara märkligt ointresserad av svenska köttproducenters överlevnad.
Förslaget om köttskatt visar dock på ett större problem, som rör fler aspekter än svenska bönder, öppna landskap och en djurvänlig köttproduktion. Att använda klimathotet som en ursäkt för att föra fram nästan vilka förslag som helst är en utbredd företeelse. Ibland kan man till och med misstänka att klimatet bara blir en förevändning för att få driva igenom politiska projekt som är svåra att vinna opinion för i sig själva. Så ville till exempel SSU-tidskriften Tvärdrag för två år sedan införa planekonomi och tillväxtstopp med hänvisning till klimatet.
Ständiga förslag om olika straffskatter som ska styra oss mot ett mer klimatvänligt beteende urholkar också idén om vad skatter i grunden är; ett sätt för medborgare att gemensamt finansiera kollektiva nyttigheter. Enligt Jordbruksverket ska köttskatten inte finansiera någon särskild kollektiv nyttighet, den är bara till för att styra beteende.
Sådana beteendestyrande straffskatter bör man vara försiktig med, i synnerhet när de riktar sig mot något så fundamentalt som födointag. Ingen människa kan överleva utan att äta. När klimatmoralisterna vill straffskatta och på andra sätt motverka beteenden som hänger ihop med individens och mänsklighetens överlevnad – som att äta eller fortplanta sig – undrar man om de egentligen skulle vilja slippa människor överhuvudtaget. Ett människoliv är ju faktiskt en enda lång klimatbelastning.
