Klimatskydd som snedvrider
Nej, det är inte lätt att kryssa sig fram i klimatomställningens farvatten. Regeringen gör sitt bästa för att hålla sig på rätt sida om röd och gröna sjömärken, men ibland sker kursändringarna lite väl snabbt.
Som till exempel när Miljöpartiets bonus-malusbeskattning visade sig drabba Volvo på ett, för svensk bilmarknad skadligt sätt. Eller ja, Volvo hade nog anpassat sig efter svenska utsläppsförväntningar, men EU bytte sätt att mäta utsläppen så att Volvos hybridbilar skulle hamna över utsläppsgränsen för bonus-malussystemet. Regeringen höjde i början av året gränsvärdet på ett sätt som innebar att Volvos viktigaste modeller inte halkade ur systemet.
Det är förstås ingen lätt sak att styra köpbeteenden och marknader utifrån ideologisk övertygelse. Det är därför många politiker avstår från att försöka. Kalibreringen av incitament, morötter och piskor, som krävs för att de inblandade (tillverkare, handlare, köpare och inte minst ministern själv) skall bli nöjda tar aldrig slut. Den lösning som SVT uppdagat lär ju vara populär bland köpare och Volvo, men inte så många andra. Socialdemokraterna, som inte vill skada tillväxten eller arbetstillfällen i onödan, ser nog positivt på den lyckligt utformade revideringen av gränsvärdena. Men det hela blir lite solkigt.
Teknikutveckling är avgörande för att bevara dagens mobilitet och frihet men med minskad klimatpåverkan. Bilindustrin är ett känsligt bygge med små marginaler på dyra produkter och tillverkning som ofta är avgörande för arbetsmarknaden och självuppfattningen i många länder. Ingen vill göra bort sig. Det är en viktig förklaring till varför klimatomställningen tagit tid. Nu går dock utvecklingen fort och det är egentligen bra att regeringen ser till att inte stänga olika utvecklingsvägar in i framtiden. Sverige är ett stort och glest land med ett särpräglat vägnät som ställer högre krav på bilar än många andra miljöer.
Problemet är istället regeringens oförutsägbarhet. Man dras hela tiden mellan två strategier i klimatarbetet, den ena går ut på att hämma och bromsa för att minska klimatpåverkan. Den andra går ut på att ställa om till en grön och hållbar tillväxt. Det är svårt att kombinera dessa båda inställningar men inte omöjligt. Däremot är risken stor för den som försöker att man tvingas till den här typen av genanta ingrepp i marknaden.
Det bästa regeringen kan göra av denna historia är att ta lärdom. Företag behöver förutsägbarhet från politiken. Deras risktagande bygger på att man kan läsa av omvärlden med hyfsad precision. En bransch som redan är igång med en snabb och avgörande förändring måste inte detaljstyras. Klimatmålen är redan utstakade och aktörerna gör sitt bästa för att långsamt skynda dit. Bonus-malusskatten var ett sätt att accelerera denna omställning och få ut fler miljövänliga bilar i omlopp men får nu även ses som ett sätt att skydda inhemsk produktion och arbetsmarknad.
Och det är kanske den perfekta rödgröna blandningen. Kanske är det den typen av åtgärder vi fortsatt skall förvänta oss av regeringen.
