Klokt med fler fotbojor
Fler fängelseplatser och skärpta straff är en viktig del av regeringens offensiv mot gängbrottsligheten i Sverige. Nödvändiga steg som varit efterfrågade, och en viktig anledning till varför Tidöpartierna vann det förra riksdagsvalet. Skärpta straff blir en utmaning för anstalterna som lider av platsbrist, och att bygga ut kapaciteten är dyrt.
Utöver sådana ”hårda tag” behövs alltså fler åtgärder för att bekämpa brottsligheten. Som flera varnat för kommer det vara platsbrist på svenska anstalter även om man bygger ut. Överbeläggningar ökar risken för upplopp, och försvårar även för de intagnas rehabilitering. Med andra ord: även om dessa steg behöver tas så är det inte tillräckligt.
Den parlamentariska kommittén Trygghetsberedningen, i vilken samtliga riksdagspartier ingår, lämnade i veckan in sitt slutbetänkande till justitieministern. Utredningen föreslår bland annat att fler dömda ska avtjäna sitt straff hemma med elektronisk fotboja. Ett förslag som kan bidra till att avlasta anstalterna, och som också har efterfrågats av Kriminalvården själv. Dagens gräns på 6 månaders straff ska höjas till 18 månader, samtidigt som man lägger in en rimlig begränsning så att fotboja inte kan bli aktuellt för till exempel den som döms för sexualbrott eller allvarliga våldsbrott – man ska ta hänsyn till både återfallsrisken och brottsofferperspektivet. Det är inte alla brottslingar som lämpar sig för fotboja.
”Uppdraget att arbeta med de intagnas rehabilitering är en viktig aspekt.”
Vidare föreslår utredningen att Kriminalvården ska få ett explicit uppdrag att bedriva hälso- och sjukvård för att minska risken att den intagne återfaller i brott. Det kan till exempel handla om att hjälpa en brottsling att bli fri från ett drogmissbruk, eller att hantera psykiska problem.
Ett utomordentligt förslag. Kriminalvårdens uppdrag att arbeta med de intagnas rehabilitering är en viktig aspekt av brottsbekämpningen. Utöver att ett fängelse rent konkret inkapaciterar brottslingar – det vill säga, förhindrar nya brott genom att hålla brottslingen fängslad – bär det också på potentialen att reformera den kriminelle så att den överger den kriminella banan och börjar leva ett hederligt liv. Det är en resurs som bör användas till fullo. En viktig del av det förebyggande arbetet, när det lyckas.
Intressant är också utredningens spaning att ”civilsamhället kan aktiveras mer i det återfallsförebyggande arbetet”, något som inte fått samma mediala uppmärksamhet som de ovanstående förslagen.
Nu återstår det för regeringen att ta detta vidare och se vad den kan och vill göra för att förslagen ska bli verklighet. Demonstrera att borgerligheten kan använda både hårdhandskar och silkesvantar.
