Kommunlaget måste in i matchen

VIP-stolar i hundratal och minst ett rum för presskonferenser med 50 sittplatser, kameraplattform, podium och ljudsystem. Kraven från UEFA för fotbollsarenor som ska gälla från 2014 är så detaljerade att det till och med framgår hur de anatomiskt utformade och från varandra separerade publikstolarna ska skruvas fast.

Ledare • Publicerad 18 oktober 2011

Om säkerhetskraven finns det mindre att säga. Annat är det väl med den tv-mässiga anpassningen. Det går ju att spela fotboll utan belysning om 1 200 lux vertikalt mot fast kamera.

I Växjö är det Öster som bygger arenan, men med lånade pengar som kommunen garanterar och ett ökat kommunalt driftsbidrag. Så utan kommunala skattemedel, ingen arena. Trots detta finns inga möjligheter till kompromisser.

Breddidrotten skulle exempelvis gynnas om en konstgräsplan anlades. Men kravet från UEFA är naturgräs. Det betyder planen på den nya arenan, för övrigt namngiven efter ett företag med huvudsäte i Jönköpings län, kan användas ungefär 150 timmar om året istället för cirka 2 000. Det är som att sätta ett modernt utrustat Myresjöhus över ett stampat jordgolv.

Nya arenor skapar engagemang och glädje. Det känns, som det sägs, att det händer något. I kalkylen finns sällan plats för förluster, varken ekonomiska eller idrottsliga. I potten ligger likväl pengar som välfärdens kärna kan bli utan. Kommunala garantier är mer än formalia. De betyder något.

Den här utvecklingen oroar Sveriges kommuner och landsting (SKL). Organisationens kultur- och fritidsberedning, där bland andra Älmhults Monica Haider (S) ingår, har öppnat för en diskussion med Svenska fotbollförbundet om var kostnadsansvaret ska ligga, exempelvis vad gäller kraven för tv-sändningar. Arenor runt om i landet står nu inför stora utgifter för att klara anpassningen. Rambergsvallen i Göteborg 80 miljoner kronor, Strömvallen i Gävle 90 miljoner och Falkenbergs IP 60 miljoner, för att nämna några.

Men den tidigare landshövdingen i Kronoberg och avgående ordföranden i fotbollförbundet Lars-Åke Lagrell vägrar att ens sätta sig vid förhandlingsbordet.

Det är märkligt. Alternativet är ju att kommunpolitikerna säger nej till anpassningskraven, vilket knappast gynnar fotbollen. Den signalen måste också nå fram till UEFA.

Samtidigt har kommunlaget aldrig kommit in i matchen. Uppskruvade UEFA-krav är inga nya fenomen. Att SKL äntligen vaknat till är dock ett gott tecken. Hårt måste sättas mot hårt. Och förhoppningsvis får fotbollförbundet en mer pragmatiskt lagd ordförande efter årsskiftet, som ser den stora bilden.

Marcus Svensson

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.