GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Konvention med innehåll

Barnens bästa är inte självklart en progressiv princip.
Publicerad 4 januari 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

FN:s barnkonvention har i och med årsskiftet blivit svensk lag. Regeringen och särskilt jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) sätter stort värde på detta. Skillnaden mellan att enbart ha ratificerat konventionen, som Sverige gjorde för trettio år sedan, och att göra den till lag är att den nu kan åberopas i domstol gentemot myndigheter.

Foto: Hossein Salmanzadeh / TT

Det är möjligt att detta kommer att bli ett kraftfullt verktyg mot godtycke och missförhållanden riktade mot barn i vårt land. Det är dock mycket som är oklart kring den nya lagen. Framför allt är det märkligt att göra en konvention till lag –Barnkonventionen är inte skriven för att passa in i svensk lagstiftning. Det är två olika typer av texter och det framstår som vårdslöst att utan vidare ignorera detta. Invändningar från tillfrågade domstolar har inte hjälpt.

Dessutom är det iögonfallande att regeringen publicerat en vägledning för hur denna skrift skall tolkas. Tolkning av lagar är något som knappast ligger på en politiskt tillsatt församling att göra. Intrycket blir att regeringen vill etablera sin läsning av konventionen som den neutrala utgångspunkten. Något skall man väl ha för att ha drivit progressionen framåt. Kanske beror detta också på att barnkonventionen faktiskt inte är ett särskilt progressivt dokument, och att detta är något som regeringen helst inte vill kännas vid.

För det första innebär Barnkonventionen att samvetsfrihet blir svensk lag. Enligt fjortonde artikeln skall konventionsstaterna ”respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.” Det finns många sammanhang, ofta i skolmiljö, i vårt land där barn förväntas delta i saker som kan gå emot deras samveten. Artikel fjorton fortsätter på kollisionskurs med regeringens planer om att förbjuda nyetablering av konfessionella friskolor:

”Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och, i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt. 3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, rättsordningens grunder, folkhälsan eller den allmänna moralen eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.”

Även artiklarna sju till nio, om barnets rätt till sin identitet och sina föräldrars omvårdnad, hamnar i ett nytt ljus efter att flera länder godkänt metoder som flyttat fokus från barns till föräldrars intressen vid familjebildning. Visst går även denna knut att lösa med ett Alexanderhugg, men knappast utan att barnkonventionen måste prövas i domstol först.

Man får nog tolka regeringens idé om att göra Barnkonventionen till lag som ett crescendo av plakatpolitiken. Man väntar sig inte att det skulle kunna finnas problem med själva inympningen och är inte särskilt intresserad av att lösa dessa. Dessutom lär det visa sig att Barnkonventionen faktiskt har ett innehåll och att detta innehåll faktiskt kan sätta käppar i hjulet för nästa etapp i framåtskridandets tävling.

Jacob SidenvallSkicka e-post