Koranbränning fick både ja och nej
Förvaltningsrätten i Göteborg har kommit fram till att den dansk-svenska rabulisten Rasmus Paludan borde ha fått tillstånd av polisen att bränna koranen i Borås. Men domstolen beslutade också att polisen inte gjorde fel som stoppade hans anti-islamska manifestation på två torg i Göteborg. Båda besluten visar på hur frågan kan behandlas i framtiden.
Anledningen till att domstolen gav Göteborgspolisen rätt var att polisen erbjudit Paludan ett längre tidsfönster för sin planerade demonstration vid Frölunda Torg i samband med att man avslog hans ansökan om att få bränna koranen vid Hjällbo Centrum och Angereds Torg. Paludan ville ha tillstånd för manifestationer vid samtliga tre torg men polisen bedömde att säkerheten, trots maximal polisinsats, inte gick att garantera vid de två torgen i stadens nordöstliga förorter. Vid Frölunda bedömde man att det såg bättre ut och gav honom en tre gånger så lång tid där istället. Detta ansåg förvaltningsrätten var nog för att yttrandefriheten skulle anses vara i behåll.
I Borås fick Paludan ett blankt nej från polisen och det var därför domstolen rev upp beslutet. Datumet för tillståndet var dock redan passerat så frågan hade ingen praktisk betydelse. Men det betyder inte att den saknar principiell betydelse.
Paludan med flera har nu fått en vägledning i hur man bör formulera sig för att få till hållbara tillstånd som inte dras in. Det öppnar för en lång rad nya ansökningar (och en stor prövning av den svenska polisens resurser). Polisen i sin tur lär överklaga förvaltningsrättens beslut för att få saken prövad igen och få ett prejudikat på att man får lov att avslå demonstrationsansökningar utan att behöva ordna fram en mängd alternativa lösningar. Till saken hör att Paludan erbjöds platser i närheten av Hjällbo Centrum och Angereds Torg men tackade nej till dessa då de inte dög. Det viktiga var visst att få stå på torgen inte att bränna koranen.
Det går förstås att fokusera på att polisen anser att säkerheten inte kan garanteras även om tar till full bemanning och kravallstängsel. Men med Paludans kampanj ställs man inför frågan -hur många koranbränningar klarar svensk polis av? Kampanjen gick ju ut på att stresstesta så många utanförskapsområden som möjligt. Med ett prejudikat som faller ut till Paludans fördel kan polisens resurser nötas ned ganska snabbt.
Förvaltningsrätten är noga med att påpeka att polisen inte fick lov att avslå ansökan på lösa grunder. Man betonar att tre demonstrationer i samma stad inom loppet av en eftermiddag inte skall vara ett hinder för att få demonstrera. Yttrandefriheten tas på stort allvar både i lagtexten och i rättssalen. Om polisen driver frågan till högre rättsinstans så är det för att kunna få en förutsägbarhet i tillståndsprocessen. Om den här sortens konfrontativa manifestationer aldrig får ett nej (som håller i rätten) ställs samhället för en svår prövning. Men det går inte att sticka under stol med att det skulle ske på yttrandefrihetens bekostnad.
