Korta Coronaköerna
Hittills i år har sjuttiotusen operationer i svensk sjukvård ställts in. Det är en beklaglig men inte oväntad konsekvens av Coronavirusets framfart. Medicinska resurser har behövs för att behandla smittan, men framför allt har operationerna ställts in på grund av åtgärder för att minska smittspridningen. Det räcker att en av de som är inblandade i ett ingrepp är småförkyld så måste hela operationen ställas in. Coronakrisen är förstås en unik situation men att sjuttiotusen operationer ställts in måste skapa stor frustration. Och för vissa även lidande.
Vårdköer bör hållas så korta som möjligt. Ovissheten och väntan på ett ingrepp kan inverka negativt på patienter. Coronakrisen visar med största möjliga tydlighet att vårdköerna bör hållas korta också på grund av att vi faktiskt inte vet vad som händer i morgon. Pandemin tog fart på kort tid och lär, när den väl kom till Sverige, ha omgående bromsat in verksamheten på landets kirurgiavdelningar. Eller ja, de delar av landet som drabbats hårdast av smittan.
I Kronoberg fanns sedan tidigare en lång kö till operation men det skulle förvåna om vårens händelser byggt på kön här lika mycket i Stockholm. Det finns regionala skillnader som är viktiga att inte glömma bort.
Läkarförbundet föreslog i veckan att man skall utnytta dessa regionala skillnader genom att upprätta en nationell vårdkö för operationer. Det skulle innebära att de som väntar på ingrepp i hårt drabbade delar av landet skulle kunna skickas till vårdregioner där smittan är mindre spridd och färre ingrepp ställs in. Det skulle troligen bidra till att korta köerna, och det finns säkert sätt att kompensera regionerna som utför operationerna för arbetet. Men samtidigt skulle en sådan lösning i praktiken innebära att storstäderna tar ännu mer resurser i anspråk på övriga landets bekostad.
Före Coronakrisen talades det om den hårt pressade ekonomin bland vårdregionerna, även många kommuner stod inför negativa resultat. Coronakrisen har förstås tagit fokus från detta, det är en akut kris som måste hanteras, men som bakgrund till detta drama finns en svårlöst problematik kring vårdens finansiering.
Det är mycket allvarligt att vårdköerna till operation skenat iväg, men en nationell hantering av problemet bäddar för att den sedan tidigare pressade situationen i vården förvärras. Vårdköerna måste hållas korta och det är något man måste fokusera på när man inte befinner sig i en krissituation.
Regeringen insåg det, men först efter att köerna tilläts växa sig långa. Regeringen tog bort de incitament som Alliansregeringen tog fram och som gav regionerna effektiva incitament till att hålla köerna korta. Till slut återinförde regeringen kömiljarden, men en oväntad pandemi har gjort att en otillfredsställande situation blivit till något betydligt värre. Det kommer att behövas ytterligare ledarskap för att se till så att människor inte tappar hoppet i väntan på operationer.
