Krisen är inte allas men ändå gemensam
Så ställs svensk skola inför ytterligare en kris att lösa: resultatet från en omfattande studie av läskunnighet tyder på att den sjunkit dramatiskt i Sverige sedan 2016. Närmare en femtedel av fjärdeklassare har otillräcklig läsförståelse.
Det finns många olika sätt att ta sig an detta larm. Regeringen valde att snabbt kalla till presskonferens och presentera en rad reformer för att höja kvaliteten på lärarutbildningarna, öka möjligheterna för elever att få undervisning i mindre grupper och se till att skolan inte fastnar i digitala lösningar bara för sakens skull.
Det är bra reformer som ligger i linje med den pendelrörelse som just nu pågår och som syftar till att se till att grunden byggs stark. I för många år har skolan släppt igenom saker som sett bra ut men inte haft substans. Det gäller både glädjebetyg och fokuset på färdigheter och verktyg istället för kunskaper. Regeringens reaktion är alltså bra, men det är inte bara utbildningsministern som borde aktivera sig.
För tittar man närmare på resultatet så framgår det att svenska barn som bor i hem där det talas svenska har bland den absolut bästa läsförståelsen i OECD, det vill säga den utvecklade världen. Det är ett resultat att glädjas över, och förstås, att värna genom att hålla igång läsning i hemmen.
Krisen återfinns istället i svenska hem där man inte talar svenska. Det är deras prestation som blivit markant sämre sedan 2016. Det är förstås fortfarande en skolfråga, det är tydligt att resurserna inte räcker till för att kompensera bristerna i hemmen. Men resultatet i undersökningen pekar också på Sveriges undfallenhet i integrationspolitiken.
2016 var migrationskrisens toppår och Sveriges befolkning ökade mycket snabbt. Genomslaget i skolorna var omedelbart, men har också fortsatt i takt med att barnen som kom då blivit äldre. Samtalet om integrationspotential var då som nu nästan helt frånvarande. Det svenska samhället och välfärdssystemet förutsattes kunna hantera det hela.
Något som däremot inte kommit på plats är ordentliga krav på att lära sig svenska. Det var först för ett par veckor sedan som migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) meddelade att regeringen arbetar för att få till ett språktest och ett kunskapsprov i samhällsorientering för att få ansöka om medborgarskap.
Skolan är förstås öppen även för den som inte är medborgare, men signalerna var länge att samhället inte bryr sig om huruvida nya medborgare talar svenska eller inte. Det var först 2018 som Svenska för invandrare blev ett obligatoriskt inslag för den som ville ta del av etableringsprogrammet och dess ekonomiska stöd.
Man talar ibland om halvspråkighet för att beskriva situationen för en växande grupp barn och unga, de har hamnat mellan stolarna när deras föräldrar inte erövrat svenskan och skolan överbelastats. Frustrationen måste vara enorm för dessa barn och risken finns att de känslorna riktas mot samhället. Oavsett om den bitterheten är befogad eller inte har samhället mycket starka skäl till att försöka avhjälpa den.
