Lagerlöf istället för Losec
Det är en tendens som inte bara märks i tv-mediet. Som en tänkare sagt: i kampen om cyberrymden har okunnigheten en flygande start, anpassad som den är till den slöa hjärnans vanor. I dagspressen samsas numera kulturen under samma vinjett som nöje. Så har också nöjeskulturen vuxit på bekostnad av kritiken och den fördjupade recensionen.
Litteraturen, konsten, teatern och musiken har alltid bjudit in till ett vidare perspektiv på oss själva och andra. Inte sällan leds vi genom dessa kulturella institutioner bort från det självcentrerade och förenklade. Vi väcker självmedvetandet i det inre rum kulturen öppnar – en plats där vi som människor kan nå en högre existentiell nivå. Livet blir rikare.
Det låter förstås högtravande på alla sätt. Men forskning har visat på positiva samband mellan deltagande i kulturverksamheter och en individs hälsosituation. Kulturen gör att vi mår bättre. På samma sätt som rörelse och personligt ansvar för livsstilen har fått ett genomslag i form av fysisk aktivitet på recept prövas nu motsvarande förskrivningar inom vården i form av kulturupplevelser.
Nu handlar det inte om att ersätta betablockerare med Bach, utan om att erbjuda deltagande i kulturaktiviteter som ett komplement. Mot bakgrund av att upprepade studier visar att var tredje besök på en vårdcentral kan relateras till psykisk ohälsa är försöket intressant. Det onda i ryggen kan vara kopplat till en livssituation som är ohållbar. Kroppen säger ifrån när själen mår dåligt.
I den försöksverksamhet som bedrivs på en vårdcentral i Helsingborg, av Region Skåne med medel från regeringen, är målgruppen långtidssjukskrivna med depressioner, stress, ångest och långvarig smärta. Kring dem skapas ett team av personal, där kulturell behandling kan ingå. Det är ett nytt sätt att se på patienten, ur ett helhetsperspektiv. Det bryter mot det annars så materialistiska sättet att se på människan – inom vården liksom på andra samhällsplan. Om utvärderingen, som ska vara klar om ett år, visar goda resultat finns det anledning för andra landsting och regioner att studera modellen närmare. Varför inte i Kronoberg?
Nutidsmänniskan har blivit mer beroende av Losec än Lagerlöf. Det borde väl vara tvärtom.