GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Lars Vilks räddade vår heder

Om man först nu hör talas om konstnären Lars Vilks är det enda man behöver veta att han inte kunde leva ett normalt liv i Sverige på grund av att han 2007 ritade en teckning.
Ledare • Publicerad 4 oktober 2021 • Uppdaterad 4 oktober 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

I nästan femton år levde han i ett bisarrt undantagstillstånd och hölls skyddad av tunga polisiära resurser.

Han sökte inte uppmärksamhet för sin bild av islams profet Muhammed som en rondellhund. Bilden publicerades i en dansk dagstidning tillsammans med andra karikatyrer av personen som enligt muslimer inte får avbildas. Tydligen gäller förbudet inte bara troende själva, danska islamister såg till att Lars Vilks fick en internationell hotbild mot sig. En hotbild som hållits vid liv i mer än ett decennium.

En tyst minut för poliserna som omkom, men också för yttrandefriheten.
En tyst minut för poliserna som omkom, men också för yttrandefriheten.
Foto: Johan Nilsson/TT

Som så ofta när en besvärlig typ dör är uppslutningen stor. Många med dåligt samvete och personer som inte riktigt brydde sig tar tillfället i akt att bekänna färg. Många intellektuella och etablerade personer klagade på att rondellhunden var dålig konst eller att Vilks använde sin yttrandefrihet på ett vårdslöst sätt. Det är dessa personer som gissningsvis är lättade idag. Deras rädsla för våld gjorde att de inte vågade stå upp för det enda rimliga.

Men i bilolyckan dog också två poliser i tjänst. Under presskonferensen förklarades att skyddsfordonet vägde en bit över fyra ton, det förklarar hur den kunde forcera vajerräcket. Det är en seger för Lars Vilks och den svenska polisen att han trots hotbild, politiskt tryck för att begränsa hans personskydd och ett kringskuret liv fick överleva i femton år. Poliserna dog i tjänst för att skydda våra rättigheter att uttrycka oss.

När islamister mördade satirtecknare i centrala Paris 2015 hade Vilks levt med personskydd i åtta år. Han bjöds in till TV-4:as morgonsoffa och konstaterade då att extremister behöver ett fåtal mål som de kan fokusera på och isolera för att skrämma den stora massan till tystnad.

Han konstaterade också att det 2015 var omöjligt att publicera hans rondellhund. Något som Tv4:s morgonjournalister gav honom rätt i när de började ifrågasätta hans verk: ”är inte den mångkulturella samvaron viktigare än hans rätt att provocera” var resonemanget inte mer än två dagar efter dådet mot Charlie Hebdo. ”En förfallande dumhet” var Vilks omdöme om den inställningen.

Nu har en av islamisternas måltavlor genom en bilolycka plockats ned. De lär räkna det som en seger, att deras gud straffar. För Sverige som ett öppet samhället innebär det att en stol står tom, men vem tar frivilligt på sig Lars Vilks roll? Den svenska punken är väl inte död ännu?

För islamisterna var problemet inte att bilderna existerade utan att de fick reda på att de fanns. Det var deras hyckleri och dominansanspråk som gjorde att de inte kunde leva med att Vilks fick vara ifred. Kanske kommer detta vara en milstolpe för det mångkulturella samhället och respekten mellan grupper.

Det var trots allt ganska skönt att Lars Vilks tog på sig uppgiften och testade vårt samhälles yttrandefrihet i praktiken. För vanliga människor med barn och arbete ställdes bara frågan om man stöttar Vilks gärning eller inte, inte –Kan du själv tänka dig att offra ditt liv för rätten att provocera?

Jacob SidenvallSkicka e-post