Låsningar i transdebatt
I Göteborgsposten har ett intressant meningsutbyte pågått under den senaste veckan, representanter för Sveriges Kvinnorättsorganisationer har varnat för att det kan finnas negativa konsekvenser för biologiska kvinnor om Sverige förändrar processen för att få byta juridiskt kön. De lyfter specifikt fram situationer som kan uppstå på kvinnofängelser, oron är att män dömda för brott mot kvinnor för enkelt kommer att kunna byta kön och kräva att få flyttas till en anstalt där de kan få tillgång till nya potentiella brottsoffer.
Ordföranden Susannah Sjöberg och generalsekreteraren Clara Berglund fick svar på tal av den socialdemokratiska feministen och transexperten Lukas Romson som varnade för inskränkta tankemönster. Han menade att eventuella hot mot biologiska kvinnors trygghet väger lättare än de risker och trauman som transpersoner just nu utsätts för med gällande ordning för att få byta kön i juridisk mening. Ordningen går för övrigt ut på att vården är involverad med samtal, något som alltså drar ut på tiden och kan upplevas som ifrågasättande.
Debattinläggen är intressanta. Romson nämner ett antal exempel på hur kvinnor allierat sig med konservativa krafter för att hindra utsatta grupper från att få del av rättigheter eller erkännande. Han etablerar att det sannolikt redan finns kvinnor med penis på svenska kvinnofängelser och att det har gått bra.
I Skottland försöker man just nu genomföra en sådan förkortning av processen som är på tal i Sverige. Det går inte så bra. Under samma veckor som lagförslaget stoppades från parlamentet i London, vilket gav bränsle åt den urgamla självbestämmandekonflikten, fick en dömd våldtäktsman rätt att byta till kvinnofängelse efter att ha bytt juridiskt kön. Den skotska kriminalvården som tidigare beslutat om att ha en inkluderande policy för transpersoner vände på en femöring och beslöt att våldtäktsmannen skulle få fängelseplats utifrån biologiskt kön.
Här finns en del att nysta i. Civiliserade samhällen har på olika sätt försökt hantera och till och med balansera biologiskt betingade skillnader i fysisk styrka. Man har odlat begrepp som förfining och försökt flytta tävlan till intellektuella grenar istället för rent fysiska. Ändå består skillnaderna och de kan göra sig påminda på minst sagt obehagliga sätt för den som är svagare.
Kvinnoorganisationernas företrädare oroar sig för fysiskt våld från personer som dömts för motbjudande brott riktade mot just kvinnor. Men sänkta trösklar för juridiskt könsbyte uppstår en oro, som möjligen rymmer inskränkt misstänksamhet, för att män skall byta kön av andra anledningar än självförverkligande. Sådana misstankar förekommer redan kring personer som bytt kön och sedan dominerat i olika idrottsgrenar som kretsar kring fysisk styrka.
Transpersoner blir ifrågasatta från många olika håll, ofta på ett kärlekslöst sätt. Men samtidigt är det svårt att tänka sig ett samhälle som inte intresserar sig för bakomliggande skäl och genuinitet. Ofta krävs ju också samhällets starka stöd för att en transperson skall kunna förverkliga sin könskorrigering.
