Låt det aldrig få hända igen

Fler delar än polisen behöver genomlysas. En lokal kommission i Göteborg visade efter mordet på en polisman för snart ett år sedan att av de totalt 1 888 aktualiseringar från polisens sida till socialtjänsten som gjordes under 2021 och där orsaken var brottslighet eller beteendeproblem ledde blott 813 – alltså mindre än hälften – till en åtgärd.

Konsekvenserna av ordningskrisen kommer att märkas under lång tid framöver. Polisens inledande reträtter sätter bilden av ett förlorat våldsmonopol. Förorterna framstår som verkliga no-go- zoner där kriminella aktörer har sista ordet. Det är mot den bakgrunden som boende uppges ha fyllts sina bilar och lämnat området i rädsla för det totala sammanbrottet. Återkommande är också hur kriminella aktörer i bostadsområden förstör för grannar och unga. De utsatta områdena raseras inifrån.

En stat som inte har kontroll över den inre ordningen står för övrigt också svag mot yttre hot. I en tid av säkerhetspolitisk spänning vittnar upploppen om hur oroande lätt samhället kan destabiliseras och hur detta också kan komma att utnyttjas av en antagonistisk fiende. Eller av (för Moskva) nyttiga idioter som den danske högerextremistiske politikern som bidrar till att skapa social oro i en tid av kraftigt försämrat omvärldsläge genom att bränna en för många helig skrift.

Hur inre ordning och yttre säkerhet är alltmer kopplade till varandra visas också av att polisen studerar hur utländska aktörer orkestrerat delar av upploppen.

Men parallellt med det polisiära arbete som nu följer behövs framför allt en fördjupad analys över orsakerna till det besinningslösa våldet som riktas mot svensk polis. Koranbrännaren tände denna gång gnistan - men det är ju samtidigt så absurt hur symbolerna för ett land med religionsfrihet, som spenderar stora summor på stöd till muslimska samfund angrips mot bakgrund av en provokatörs handlingar.

Helgens våld kan inte ses som någon isolerad företeelse utan måste betraktas i ett större perspektiv. Invånarna i de förortsområden som nu drabbats av våldsverkarna är inte ovana vid grov brottslighet.

Linköping är hårt drabbat av en våg av gängmord. Från Örebro rekryterades heliga krigare av IS till mördandet i Syrien och Irak. Rosengård i Malmö plågas av parallellsamhällets blodiga konflikter.

Klankulturer, hedersnormer och en bild av polisen som ”ockupationsmakt” är underliggande. I någon utsträckning finns uppenbarligen ett religiöst raster. Inte så att den islam som talar om bokens folk - judar, kristna och muslimer - är spridd utan att religiösa föreställningar fungerar som verktyg för att exkludera allt som hör majoritetssamhället till. Att utöva våld under Stilla veckan och påsken och därmed kränka majoritetssamhällets kristna kultur är i det perspektivet logiskt oaktat att ”protesterna” sades vara riktade just mot en kränkning av den egna religionen.

Att polisen pekar ut kriminella gängmedlemmar som drivande bakom angreppen mot polisen kommer därför inte som någon överraskning. Denna typ av upplopp är vanligen inte folkligt förankrade utan drivs av mindre grupperingar som får andra att sluta upp. Få andra än etablerade kriminella har ambitionen och styrkan att organisera våld av denna magnitud.

Kampen mot de kriminella gängen är därför A och O. Men den kommer aldrig fullt ut att lyckas utan att också enklavisering, hedersnormer och klanvälden ses som de faktorer de är bakom våldet.